Klockan ringer 06.00 Dags att åka iväg och fodra hästarna. Drar på mig shorts och linne. När jag kliver ut möts jag av en strålande sol, fattar inte att det kan vara så här varmt när klockan är 6 på morgonen.

Ute i stallet ligger Dorado och sover, han är trött efter resan. Ger hästarna mat och går ut för att göra iordning Dorados hage. Vi har bestämt att han ska få gå bredvid de andra hästarna för att få hälsa ordentligt innan vi släpper ihop dem.

Dorado är en liten söt häst som inte är så söt alltid när man blandar ston och valacker. Han vaktar sina brudar. Maja, den lilla ponnyn som Fanny, Saga och Lukas har lånat en månad åker hem om en vecka så vi avvaktar tills dess.

Nu är jag äntligen på plats i härliga Norrland! Det är inte myggfritt på något vis men underbart i alla fall. Jag har med mig både Nemo och Dorado. Vi har haft en fantastisk resa upp. Solen har varit framme från det att jag lämnade Västerås tills jag kom fram i Kalix. Det har kanske varit lite varmt i Audin eftersom det inte finns någon AC, bara KD. KD är pappas lösning på AC, KD betyder korsdrag :) Dorado verkar dock haft det svalt och skönt i transporten.

Jag har en häst som är helt fantastisk att resa med. Han går snällt och lydigt in i vagnen, sedan står han där lugnt och stilla. Han äter, dricker, bajsar och kissar.

När det var dags för kisstopp för mig och Nemo öppnade jag bara skötardörren eller taket i fronturlasten till Dorado och han stod där och käkade medan vi gjorde våra behov.

När jag stannade för att tanka och kissa på OKQ8 i Iggesund så öppnade jag dörren till Dorado och sprang in på toa. När jag kommer ut igen har Dorado besök inne i vagnen! Det är några italienska turister som poserar och tar bilder tillsammans med hästen. Dorado ställer snällt upp och får socker som muta. Jag ber dem dock snällt att avlägsna sig. Stänger dörren, hoppar in i bilen och kör iväg.

Det är soligt och vindstilla hela vägen upp. Vindstilla är det dock inte när det är dags att passera Högakustenbron. Huu, den är så läskig. Tar ner farten betydligt och tänker hemska tankar om vad som skulle kunna hända om vinden får tag i den höga transporten. Tittar oroligt på det låga staketet, det enda som avskärmar mig från den hemska kanten rakt ner i vattnet. Håller blicken fäst på vägen och det känns som att bron aldrig tar slut. Pustar dock ut när vi äntligen har passerat.

När jag närmar mig Skulebacken bestämmer jag mig för att ösa på för att Audin ska orka upp för den oändligt långa backen. Börjar med en fantastiskt bra fart, kör på femman. När vi dock kommer mot mitten av backen har vi tappat så mycket fart att jag är nere på tvåans växel och kryper uppför backen. Tur att det är dubbla filer. Väl uppe på toppen kör det tunga ekipaget på ettans växel och stånkar den sista biten upp.

Klappar Ådin på ratten och talar om för den hur bra den sköter sig. Är stolt över min bil.

När jag passerar Docksta vinkar jag till mina föräldrar som kör på andra sidan vägen. De skulle mött upp i Sundsvall vid urlastningen men har sovit lite länge ;)

Jag svänger in på en jätteparkering och väntar in mina föräldrar. Det är så roligt att träffa dem. Mina föräldrar är fantastiska, de ställer upp i vått och torrt. Nu är de här och vi lossar transporten från Audin och lastar på den på pappas bil. Han ska dra den resten av vägen, superskönt att få köra utan transport bakom bilen resten av vägen. Känns roligt att få sällskap, inte behöva köra ensam och att dessutom få sällskap när det är dags att pausa.

Bilen glider fram, behöver inte längre växla ner till fyran i backarna och det är skönt.

När vi passerar Piteå börjar det kännas som att jag är hemma. Skogen är tät och insekterna slår mot rutan. Jag tackar den som skapade midnattssolen för denna fantastiska skapelse. Den ger oss ljus hela vägen upp, så härligt att slippa köra i mörker resten av vägen. "Norrländska präriens gudinna" strömmar ur högtalarna i bilen. Sjunger med. Älskar strofen: En plats så vacker att man kunde dö. För den stämmer, det känns i hjärtat när man är hemma i norr. Kommer alltid prata med en kulig dialekt och veta var mitt hjärta hör hemma.

Karin möter upp på stallgården när vi kommer fram. Totte har byggt en jättefin, ljus box till Dorado. Fyller upp den med spån och leder in hästen. Han tittar sig omkring och börjar sedan direkt att äta.

Det är underbart att äntligen vara hemma. Trött, lite sliten men i ett lyckorus.