Efter många turer i bilförsäljarnas värld har jag äntligen hittat en bil. Det blev en Passat 1,8T. Har betalt den och den levereras förhoppningsvis på tisdag. Det känns som att en otrolig börda lyfts från mina axlar och att jag kan äntligen kan gå tillbaka till mitt vanliga liv. Ett liv där jag inte behöver vara beroende av någon annan.

Idag har jag sprungit runt på ett antal bilaffärer. Har fortfarande inte hittat någon bil. Jakten fortsätter i morgon. Audin har nu i kväll äntligen kommit hem till Norrland. Den åkte i onsdags men det tog lite tid eftersom det har varit ett riktigt ruskväder i flera dagar. Snön har fullkomligt vräkt ner. Nu har det dock slutat att snöa men det har i stället blivit lite kallare.

Dorado älskar snön. Longerade honom på ridbanan i torsdags. Han riktigt skottade sig fram på banan. Efter ett tag så släppte jag loss honom och lät honom springa av sig lite. Det var populärt. Han galopperade runt, kastade med huvudet och drog mulen i den mjuka snön.

I onsdags hade vi personalmöte på jobbet. Vi har nu officiellt startat vår stegräknartävling. Jag har hittat en massa olika metoder för att få räknaren att ticka på. Den bästa hittills verkar vara att sätta fast stegräknaren på Nemo. Jisses vad det räntar när den lille vovven springer. På en lång promenad så har han gått precis hur många steg som helst :)

Var in på Kryddans blogg idag. Hon hade lagt in en länk till olika stjärntecken. Läste mitt och konstaterade att det är jag =) Gå gärna in på hennes blogg och kolla in ditt stjärntecken. Skyndade mig att kolla vilket datum Dorado är född och vi verkar vara lika tjurskalliga båda två =) Han är också vädur. Dorado är född 2:a april och jag den 6:e. 

Stjärntecken vädur

Är du född i vädurens stjärntecken? Då är du förmodligen en utåtriktad och mycket energisk person. Du är ivrig och engagerad, har mycket och starka åsikter – som du gärna uttrycker. Väduren är ingen kappvändare, nej de står för sin åsikt och säger vad de tycker, gärna rakt ut, må så vara om det får en och annan att känna sig obekväm.

En vädur kan vara lite excentrisk, man kommer ihåg dem för att de är så speciella. De blir uttråkade om vardagen rullar på i samma stil som den alltid gjort, nej, vädurar behöver förändring för att inte stagnera. Då slocknar deras eld.

Väduren är en risktagare, ”better safe than sorry” verkar inte vara deras motto. De är kända för att alltid ha en massa projekt på gång, givetvis är de själva ledaren över dessa projekt. En positiv sida hos vädurar är att de är otroligt aktiva och tar initiativ till roliga saker, det negativa är att de ofta är alltför ofokuserade och saknar tålamod. Det ska gå snabbt och de förväntar sig att resultatet ska bli precis som de tänkt sig eftersom vädurar tycker om kontroll.

Väduren är tuff och orädd, ställer sig gärna upp och hävdar sig även om det skulle innebära att de får hela världen emot sig. Det finns inga gråzoner för dessa individer utan känslorna är ofta starka och definierade. De tycker om att leda andra människor och kan upplevas som lite ”bossiga”. Vädurar kan ha problem med att se sig själva i underordnad ställning och hatar att komma på andra plats. De vill vara vinnare – helst på mer än ett område!

Idag fick alla hästar gå ut när de ätit. Alla utom jag. Det visade sig att jag skulle få komma ut på en ridtur. Det kändes helt ok att få röra sig på morgonkvisten. Då går tiden lite snabbare tills lunchgrinden öppnas och lunchen serveras. Om man inte rider på morgonen så kan de timmarna kännas som en evighet. Kan nog säga att det bästa med helgerna är att då är ofta min Amiga igång på morgonen. Hon verkar aldrig vara trött på morgonen. Tror hon går och lägger sig supertidigt på kvällen.

När hon äntligen behagade dyka upp så körde hon inte röda faran. Jag har inte sett den sedan den åkte snålskjuts på bergningsbilen. Konstigt. Nu kom i alla fall Amiga med en liten silverfärgad bil. Haha, den kommer aldrig orka dra mitt hus när vi ska ut och åka. Oj, tänk om jag aldrig får komma med då. Hon kanske åker ensam iväg till Norrland och jag får vara här helt själv i sex veckor. Hu, hemska tanke. Nä, jag vet ju att hon aldrig skulle göra så, hon skulle aldrig lämna mig. Jag är hennes allt. Jag får nog åka lastbil eller något.

Idag tog hon god tid på sig att göra mig iordning för ridturen. Hon borstade ordentligt, flätade manen och putsade mina hovar. Det är så skönt att bli flätad, att få bort luggen ur ögonen. Samtidigt är det lite läskigt för plötsligt blir det så ljust och jag kan se allt som rör sig när vi rider.

När Amiga hoppade upp så stod jag alldeles blickstilla. Hon har lärt mig att man måste göra det. Hon blev lite tjurig en gång när jag sprang iväg...det var dock superlänge sedan. Hon hade visst inte hunnit hoppa upp, var bara halvvägs när jag blev alltför ivrig och galopperade iväg. Hon var superläskig då, för hon hoppade inte av, hon liksom hängde med men hon satt inte på ryggen. Hon vägrade släppa foten ur stigbygeln. Sedan när jag bestämde mig för att stanna så var hon helt blodig på ryggen och armarna. Hu, så hon såg ut. Fattar inte varför hon gjorde så. Det enklaste hade trots allt varit att hoppa upp ordentligt och sedan bara hängt med. Jag har många gånger märkt att de där människorna inte riktigt tänker som vi hästar.

När hon hoppade upp idag och lät mig skritta iväg så styrde hon åt fel håll. Hon är lite konstig ibland. Men lydig som jag är gjorde som jag blev tillsagd och trampade på åt det hållet jag blev beordrad. Plötsligt befann jag mig på grannens gård. Spännande! Kollade på alla som bor där och skrittade sedan förbi alla hagarna. När vi skrittat en bit till efter vägen så kom vi till nästa hus. Kände inte alls igen mig. Men det brydde jag mig inte om, det är så otroligt kul med nya vägar. Tittar mig omkring. Det är så otroligt vackert. Ängar så långt ögat når. Känns nästan som att jag kan se hela vägen till Ulrikas jobb borta på Strömsholm. Jag tror inte hon jobbar på något trevligt ställe. Djurkliniken heter det. Har något minne om att jag varit på en sådan, djurklinik förut. Det var då jag blev valack.

Amiga manar på mig och jag får trava. Härligt! Vi travar hela vägen fram till ett ställe där det luktar starkt. Tror det är griskiss. *fniss* Hon styr in mig på en väg som inte är plogad lika mycket. Hon manar på mig och jag får galoppera. Jippi! Kastar mig iväg och det bara ryker snö efter mig. Amiga följer bra med händerna, hon ger mig ett jämnt och bra stöd i tygeln. Jag hoppar över en liten snödriva men missbedömer avståndet. Snubblar och faller handlöst. Känner mulen dras mot den kalla snön. Amiga håller balansen och lyckas balansera upp mig också. Vi lyckas tillsammans att komma upp på rätt köl. Puh!

När vi vänder om hemåt igen så njuter jag av det välskottade underlaget. Länger traven lite trots att jag känner mig lite trött. Tar stöd i tygeln och får snälla ord som respons. Jag gillar när Amiga säger snälla ord till mig, det känns enda in i hjärtat.

Hemma på gården hoppar Amiga av och stryker mig över mulen. Hon tittar ordentligt på den. Känner att den är lite öm efter att jag dragit den i backen. Men när hon böjer sig fram och trycker sina läppar mot den så går det över på en sekund. 

...vem som kastat in en bomb i min lägenhet? Jag tror Nemo haft fest här när jag varit på jobbet. Det kan omöjligt vara jag som dragit fram allt detta. Eller?

Måste skynda mig att rensa upp lite innan jag åker till stallet. Irmeli slutar jobbet snart och jag skulle åka med henne ut idag. Skynda, skynda!

För den trivs bättre där. Audin är en Audi från Norrland som tycker bättre om att stå under en ett snötäckt garage och lukta på sina avgaser än att, som de andra Audibilarna, vara med på kraft- och hastighetsprover längs de sörländska stadsvägarna. En dag råkar Audin få lite extra tillsatser i bensinen, och reagerar genom att gasa våldsamt. Alla tror då att han vill vara med på provkörningarna i staden, och han skickas dit. Men Audin vill inte kämpa mot de andra bilarna i södern. Han krånglar och strejkar helt enkelt. Så Audin får föras hem igen. Hem till det varma, vinterbonade garaget i norr.

Vem är det Audin är lik? Ja, såklart. Det är ju den spanska tjuren Ferdinand.

Det har visat sig att min Audi inte pallade för sörlandsklimatet. Jag har tagit mitt beslut. Pappa har fixat biltransport så bilen åker upp till Kalix redan nästa vecka. Där ska den lagas och sedan säljas. Lyllo den som får denna fantastiska dragbil. Jag söker nu med ljus och lykta efter en ny bil.

Hade kontakt med både försäkringsbolaget och verkstaden igår. Mina underbara föräldrar hjälper mig så gott de kan trots att de befinner sig nästan 100 mil härifrån. Mamma hjälpte mig med försäkringsfrågorna och pappa ringde upp verkstaden.

Jag blev uppringd av verkstaden i går förmiddag. De hade tittat på min Audi. Killen som ringde suckade och började sedan att rabbla upp allt som var trasigt. Jag fattade inte hälften av vad han sa. Frågade honom vad jag ska göra nu och han svarade att det bara är att skrota bilen, att den blir för dyr att reparera. Då fick jag lite panik. Jag vill inte skrota min bil. Avslutade samtalet och ringde upp min pappa. Jag försökte att rapa upp det killen på verkstaden sagt till mig. Eftersom det enda jag vet om min bil är vilket reg.nummer den har, att den är röd och att quattro betyder fyrhjulsdrift, så tog min snälla pappa Kurt beslutet om att själv ringa verkstaden och prata med dem. Min pappa har en förmåga att alltid se saker från den ljusa sidan och lugnade mig väldigt snabbt. "Inte ska vi skrota bilen, det ordnar sig ska du se", sa han. Min mamma är riktigt bra på att stå på sig och att ställa frågor. Hon vet alltid vad hon ska fråga eller säga. Tänk vad bra att just dessa personer är mina föräldrar!

Milla åkte ut till Dorado igår. Det är skönt att få lite hjälp eftersom jag står utan bil. Hon har inte varit ut ensam sedan söta Emilia kom till världen, men nu var det dax. Hon hade fantastiskt roligt i stallet och Dorado fick massor beröm och snälla ord av henne när hon pratade med mig i telefonen på kvällen. Blir så glad och otroligt stolt över min häst. Hon har inte riktigt hunnit med att se hur mycket han utvecklats de senaste månaderna. Han är en helt annan häst än för ett halvår sedan. Han är klar att börja tävla om några månader. Kommer försöka få ut honom på dressyrbanan i april.

Det är mycket som händer i min tillvaro just nu vilket lockar fram en otrolig hemlängtan hos mig. Känner att jag gärna kan ta mitt pick och pack och åka norrut. Bosätta mig på en hästgård mitt ute i skogen med närmaste grannen två mil bort. Vill verkligen trycka på att det är skönt att ha både Dorado och lilla Nemo mitt i allt det jobbiga.

Vad vill jag då säga med detta inlägg? Jag vill ge en stor kram till min underbara familj som alltid ställer upp för mig.