http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8044116.ab

Känns lite som att jag kör ett bloggmaraton idag. Har inte hunnit blogga på hela veckan så jag har mycket att berätta. Vissa saker är intressanta andra inte så värst :D

Har denna lördagkväll tänt ljus och lyssnar på musik medan jag skriver. Gillar min mysstämning. Skulle dock ha varit skönt att han någon här som kollade tv och strök mitt hår medan jag bloggar ;D Jaja, man kan inte få allt här i världen. Jag har så mycket annat att glädja mig över. Nemo min trogna livskamrat värmer just nu mina fötter och mina fingrar gör knappt ont längre. Det är ju bra.

Har spenderat min morgon i stallet. Red ut med Dorado. Tvingade Nemo att komma med eftersom vi bara skulle ut och skritta. Han blev skitsur. Han försökte vid ett flertal tillfällen att stanna för att försöka få oss att vända hemåt. Jag var smart och smällde igenom bakluckan i bilen innan vi gick. Om jag inte gjort det så hade han aldrig kommit med. Jag valde att gå efter stigen i skogen. Den stigen där Dorado alltid snubblar fram och håller på att dräpa sig. Idag snubblade han inte en enda gång. Vi hoppade ponnyryttarnas terränghinder och jag fick känna vilken underbar hopphäst jag har. Har alltid sagt att Dorado inte kan hoppa. Idag bevisade han motsatsen. Han är så mjuk och bär upp sig själv. Han verkar inte ha ont alls längre.

När jag kom hem kastade jag in Nemo i duschen och förberedde mig på att käka. Såg att jag varken hade smör till mackan eller marschmallows till den varma chokladen. Cyklade upp till Joker. Irmeli ringde när jag satt på cykeln. Hon ville ha sällskap till Glada hästen. Tvekade inte en sekund. Hängde såklart på (efter att jag käkat). Resten av min dag spenderade jag med att pyssla på lite här hemma samt med att underhålla underbara lilla Emilia. Hon är så duktig på att säga Nina ;D Milla och jag käkade tacos. Är fortfarande mätt.

Jag började denna vecka med att försöka få tag på sadelmakaren. Lättare sagt än gjort. När vi ringt om varandra vid ett antal tillfällen fick vi slutligen tag på varandra. Jag får komma med Dorado till Strömsholm vecka 45. Då ska vi justera sadeln så den sitter perfekt på min spanska gosse.

På måndag ska vi tillbaka till equiterapeuten. Det känns bra att åka dit den här gången och jag känner mig inte lika orolig eller nervös. Hon har magiska fingrar och Dorado verkar älska henne. Jag avgudar henne otroligt för det hon gör för mig och min häst. Är så tacksam.

Jag har denna vecka sagt upp min stallplats. Den 1 december flyttar vi till Näs. Det känns vemodigt samtidigt som det känns spännande. Jag har stått hos Ulrika i 2,5 år. Hade bara haft Dorado en månad när jag flyttade till henne. Ska bli spännande med nya utmaningar. Näs ligger närmare mig så jag kommer inte behöva satsa lika mycket tid bakom ratten. Det finns två ridhus (med två olika underlag), skrittmaskin, en sandbana, en gräsbana och hur mycket ridvägar som helst. Tränarna finns på gården så jag kommer inte att behöva åka någonstans för att träna. Det är bekvämt. Ska bli skönt med ridhus när snön viner runt knuten. Brr, vill inte ens tänka på det.

Jag kommer att åka till Globen tillsammans med ett gäng den 28 november. Vi har fått superbra platser. Så coolt!

Nästa vecka har eleverna höstlov och jag har på fredagen bokat in massage på arbetstid. Superlyxigt.

Det har varit en vecka som jag har svårt att sätta ord på. Det har varit en otroligt händelserik, omtumlande och skakande vecka för mig på många plan. Har haft otroligt mycket att göra på jobbet och det ena har bara avlösts med det andra. Igår toppades veckan med ett fruktansvärt besked. Ett besked som fick mig att känna mig så liten. En av mina vänner har tidigare fått diagnosen cancer. Han lyckades då "besegra" skiten. Jag kommer aldrig att glömma den söndagen han ringde mig och berättade. Igår upprepades alltihopa och jag fick ännu en gång höra när han berättade för mig om det fruktansvärda. Vill knappt skriva det för om jag gör det så blir det så definitivt. Cancern är tillbaka och denna gång med en tidsfrist. Ännu en gång känns det som att marken under mina fötter bara rycks undan. Jag vill skrika, gråta och bara stirra in i en vägg i flera dagar. Men det kommer jag inte att göra. Saknar min mamma. Känner att jag ringt henne mycket denna vecka. Min mamma är guld värd. Hon ringde mig i fredags när jag var på väg till jobbet. Det kändes skönt, jag liksom visste att det skulle bli en skitdag. Min mamma har alltid haft förmågan att stötta mig. Jag har tur som har en så fantastisk mamma.

Tog med Dorado på en liten sväng till ängarna i Jölmesta. Blir inte så mycket rida ut under veckorna eftersom det oftast är mörkt innan jag ens hunnit till stallet.

Dorado börjar verkligen att bli frisk. Han är laddad upp över öronen och vill mest bara springa. Han är så glad och det känns verkligen att han inte har ont i kroppen längre. Det är kul, tyvärr är det mig det drabbar ;D

Vi började att trava när vi kom fram till ängarna. Kände att han var taggad. Han lyssnade dock på mig och höll sig på mattan. Jag kände mig lycklig över att jag kunde rida på ängarna med mina onda fingrar. Han skötte sig så bra att jag bestämde mig för att bjussa på en liten galopp. Jag hann bara tänka galopp så sköt han iväg som skjuten ur en kanon. Han är startsnabb min lilla häst. Det gick så fort, kände kylan bita i mina kinder. Jag provade att ta i tygeln, ingen reaktion. Började att dra i tygeln, ingen reaktion. Blev förbannad, ingen reaktion. Hur jag än gjorde så gick det bara snabbare och snabbare. Blev till slut tvungen att använda det onda fingrarna för att få stopp. Riktigt slet i tygeln. Då släppte han bettet. Tvärstopp och med att han stegrade som följd. Han protesterade ordentligt av den hemska behandlingen. Med andan i halsen konstaterade jag att jag inte ens blev rädd när jag inte hade kontrollen. Det enda jag kunde göra var att titta ner i gräset och hoppas på att han inte skulle halka i det frostiga gräset. Men så stadig på benen som Dorado var igår har han aldrig varit. Blir mer och mer förvånad för varje dag.

Han var fortfarande andfådd när vi efter 30 minuters skritt kom in på stallplanen. Då kan ni tänka er hur fort det gick och vilken tid det tog att få stopp på hästskrället.

Fick cykla på ettans växel till jobbet i morse. Gissa om jag såg rolig ut och vilken tid det tog! Nu är hösten här på riktigt och växlarna i cykeln hade frusit. Skit.

När jag kom ut till stallet i onsdags så var jag supersur utan att ha en enda aning om varför jag var det. Tog in Dorado och gjorde honom iordning för en sväng på ridbanan. Först var vi inte riktigt överens. Tror han reagerade på att jag red med tre fingrar på vänster hand. När vi trilskats lite så började jag arbeta honom omväxlande på spåret och volten. Jag har lätt för att fastna på innertygeln och arbetade supermycket med det. Red voltpunkterna ordentligt och var noggrann med halvhalterna. Dorado var helt underbar och jag insåg att det fungerade utmärkt att rida den känsliga PRE-hästen med bara tre fingrar (tumme, pekfinger och långfinger). Prova det någon gång så får du se hur lite kraft du har i handen. Dorado älskade det däremot. Han var lugn och tillfreds, tuggade i bettet och arbetade ordentligt med ryggen. Jag satt djupt i sadeln och bara kände lyckan sprudla i min kropp. Jag behövde ingen tygel för att styra eller ställa. Han gjorde det helt av sig själv utifrån en liten korrigering med sätet. Tack, Caroline Stenman för att du gett mig min häst tillbaka! Jag kan knappast bli lyckligare än jag var i just det ögonblicket.

Hade ut honom på töm igår. Eftersom jag red igenom honom ordentligt dagen innan så ville jag kolla att han var fräsch och jag ville se det från backen. Fräsch var bara förnamnet. Han trampade på som jag aldrig sett honom arbeta förut. Han orkade bära sig ordentligt bak och vågade länga ut frambenen ordentligt. Finare häst får man leta efter.

Min hand är inte längre svart, den börjar bli blågul i färgen och jag bestämde mig för att ta bort bandaget idag. Det gör ännu ont så jag bestämde mig för att vara snäll med handen. Fixade stallet men lät Dorado vila. Ägnade mig åt att tvätta hans svans, fläta den och att glansa manen. Han har lagt helt sjukt mycket päls denna vecka. Han är en riktigt fryskyckling min lilla Dorado. Men vad kan man säga, sådan matte sådan häst. Nu sitter jag i soffan med en stor kopp varm choklad toppad med skummad mjölk och massor av mini-maschmallows. Underbart gott och behövs för att tina upp en frusen hästtjej.

Ha en trevlig fredagkväll mina vänner!

Min hand börjar nu att inta en blåsvart nyans. Nästan så jag funderar på hur länge det kommer att ta innan den bara ramlar loss. Har köpt nya, snygga bandage. Det ena är gult med gröna fyrklöver på och det andra är rött med rosa hjärtan. Det känns lite bättre då. Har fortfarande riktigt ont så jag var tvungen att longera idag också. Eller vet inte hur mycket longera det egentligen blev. Det blev mest lek. Jag sprang med Dorado i linan och han busade och sprang bredvid mig. Vi var helt färdiga båda två när vi 40 minuter senare gick in. Eller jag var nog mest trött av oss båda.

Igår spenderade jag min dag med Milla och Emme. Vi målade fingerfärg, gick på en låååång promenad. Nemo blev helt slut. Det var superhärligt ute, solen sken och värmde helt underbart. Vi åkte en sväng till Ikea också. Jag fyndade supersnygga röda höpåsar till Dorado. Det var vita stjärnor på dem. Stjärnor till en stjärna.

När jag väl var ute i stallet var det mörkt. Kändes som att jag medvetet dragit ut på att åka till stallet. Visste att jag varken skulle kunna rida eller tömköra. Det fick bli ett longeringspass. Han verkade först lite stel i kroppen. Gick på honom lite extra och till slut såg han riktigt fin ut. Jag var nog mest glad över att det gick att longera utan pisk och att jag äntligen fick prova min nya fina longerlina som jag köpte på visningen.

Nu på morgonen vill jag knappt upp ur sängen. Jag har ont precis överallt. Det kom smygande igår och nu känner jag att jag börjar bli alldeles för gammal för att ramla av. Jag har en fet lårkaka på ena benet och den känns. Känner mig rätt så tilltygad just nu. Ska hoppa in i duschen och försöka mjuka upp min ömma kropp. Vi hörs mina vänner!