Feliz Navidad! Hoppas ni fortsätter att följa oss under 2011. Kram från Nina, Dorado och vår yorkie Nemo.

Snön faller sakta utanför fönstret. Stallbacken står tyst och tom. Det enda som lyser är alla de lamporna som visar vägen upp till stallplanen. I stallet har hästarna fått sin kvällsmat, lamporna är släckta och alla hästarna vilar. Eller...gör de verkligen det? I en av boxarna, den som är i mitten av stallet, kraffsar det i halmen. Ett vitt huvud dyker upp och trycker sig mot boxgallret.

- Hola! Amigos!

- Tyst med dig din spanska galning! Gå och lägg dig!

Dorado drar en suck. Han drömmer sig bort, hem. Hem till den spanska slätten. Han känner solen värma hans vinterfrusna kropp. Han tänker på Carolines solarium och undrar när han ska få besöka sin älskade equiterapeut igen. Hon är helt klart en av de mest underbara människorna han träffat. Hon är i alla fall det närmaste man kan komma den spanska solen. Hon är i en klass för sig. Hon strålar liksom det solarium hon en gång ställde honom under. Han tänker på alla de andra galna människorna här i Sverige. De bjuder på någonting som heter julmust och sedan skrattar de åt en när man bara vill dö av den vidriga stanken som den äckliga drickan utsöndrar. Nä, det är minsann ingen klass och stil på svenskarna. Vin ska det vara. Vin och tapas. Å, vad underbart! Det verkar inte vara någon här i Sverige som riktigt förstått att han, Dorado, är en spansk ädling. Här behandlas han precis som vilken skogsmulle som helst.

Det är tur att han har Amiga, hon är helt okej. Förutom att hon blir helt förstörd av att man typ ramlat i en bajshög och fått hela huvudet, manen och halsen full med bajs. Hon skurar och skrubbar men det hjälper inte för dagen efter är fläckarna tillbaka igen. Hon suckar alltid och säger att de äckliga fläckarna påminner om blodfläcken i "Canterville ghost" berättelsen. Men det berör inte Dorado, för han har inte hört berättelsen och han vet att fläckarna kommer till helt utan hans inblandning. Han vet att det är en liten stalltomte som kastar bajs på honom när han sover. Jo, han vet helt säkert att det är så de kommer dit.

Allt detta tänkande på en varm bädd gör att Dorados framben viker sig. Han sjunker sakna ner mot golvet och bäddar ner sig i den varma halmen. Han lägger huvudet på ett extra varmt och extra mjukt ställe och han somnar nästan direkt. Han har en enda tanke i huvudet medan han pratar klart med John Blund. I morgon kommer Amiga ut till stallet på morgonen och då ska han minsann göra henne lycklig. Han ska se till att vara ren, helt ren, inte en enda fläck... 

Hej Tomten!

Jag har nu förstått att du inte är en av de som besöker min blogg, inte ens sporadiskt. Det känns tråkigt att veta att du missar så mycket intressant information. Den innehåller väldigt viktig information om hur jag har uppfört mig. Och jag måste säga att jag detta år har uppfört mig exemplariskt, i hopp om att vinna många pluspoäng på din snällista. Jag har varit så snäll att änglavingarna försöker att trycka sig fram bakom skulderbladen. Och det ska jag säga dig, att det är inte kul. Det gör jätteont. Jag sover dåligt men inte ens det har kunnat få mig ur balans. Jag har sett till att hålla mig på mattan, allt för att inte hamna på din naughtylist.

Jag öppnade klapp efter klapp på julafton och inte i en enda av dem kunde jag se ens ett uns av lilla Bailarino G. Jag hade byggt upp sådana förhoppningar och hade till och med planerat att se jätteförvånad ut när det plötsligt stod en liten häst i mitt vardagsrum. Jag vill bara tala om att jag är en aning besviken på dig. Jag trodde verkligen på dig och att du finns men nu är jag inte lika säker längre. Jag skulle egentligen vilja tala om ett och annat för dig men eftersom detta är en öppen blogg så kan du vänta dig ett högst personligt brev, där jag kommer att kräva bättring inför nästa år. Samtidigt så kan jag förstå att du inte kunde leverera honom. Jag har ju ingen skorsten...och nu har jag superdåligt samvete för att jag varit arg på dig. Jag har trots allt inte gjort mitt, jag har inte sett till att förbereda mig. Men jag lovar bättring, nästa år så ska allt vara spikat och klart.

Då kan lilla B äntligen bli min   .

Från en som fortfarande tror...

Ps. Hälsa Tomtemor och alla nissarna. Kan du hälsa till dem att Dorado önskar sig ett solarium nästa år.

Mvh/Nina-Alina Waara

God jul du underbara bloggläsare!

Jag hinner knappt blogga nu för tiden. Har så mycket annat för mig. Har dessutom fastnat i värsta läsvågen. Bara läser, på varenda minut jag har över. Plöjer den ena boken efter den andra. Det är helt underbart! Idag har jag haft en toppendag! Den började med att jag släpade mig upp ur sängen, drog på mig stallkläderna och begav mig ut i kylan. Väl i stallet möttes jag av ett varmt stall. De hade ställt ut extra värmefläktar för att hålla den behagliga temperaturen. Här är det ordning. En stod vid Dorados box. Såg på honom att han tyckte det var en vinstlott.

Fick sällskap med ut i skogen. Dorado var pigg, riktigt pigg. Det är så roligt att rida när han trampar framåt med bestämda steg. Han var mjuk och fin trots kallgraderna. Vi travade över odlingarna och vinden riktigt bet i kinderna. Men jag var så glad att få rida min häst så jag märkte det knappt.

Jag åkte hem och gjorde mig iordning för att möta upp Moa på stan. Vi hade bestämt oss för att ta en fika. Jag fixade lite julklappar medan jag väntade. När Moa dök upp så fick jag min chailatte och den julklapp som hon fixat till mig. Ett pannband i de spanska färgerna, superhäftigt! Kan garantera att ingen har något liknande. När vi skiljdes åt så mötte Milla upp. Vi fixade Emmes julklappar och åkte sedan hem.

I morgon ska jag äta morotsfrukost med Dorado. Risgrynsgrötslunch med Milla, Peter och Emme. Sist men inte minst ett smarrigt julbord och julklappar. Mamma har skickat massor av klappar med bussgods. Jag var och hämtade ut dem i veckan. Kunde dock inte hålla fingrarna ifrån den största utav dem. Den var adresserad till mig och det kändes som att den bara stod där, i flera dagar och bara ropade på mig. Pallade inte att höra den så jag skrapade försiktigt på tejpen. Vips! så gick den upp. Jag böjde pappret åt sidan och kikade. Japp, det var en sådan jag önskat mig. Jippi! Synd bara att jag inte kunde tala om för mamma vad bra paket jag fått. Timmarna gick och samvetet gnagde. Tillslut erkände jag vad jag gjort. Även om jag inte är helt övertygad om att jag gjort fel. Jag har trots allt satt en ny tejpbit och jag tog bara en liten smygtitt, det är inte som att jag använt min julklapp. Mamma tyckte dock inte att det var ok. Hon gav igen, med dubbel dos. Hon sa att hon köpt en till present men den är hemma hos dem. 100 mil härifrån! Jag skulle få en bild per mms i morgon, på julafton. Jag håller nu på att nyfika ihjäl mig. Hon är smart min mamma.

Han är helt underbar min kära Dorado. Jag hade ut honom i stora ridhuset igår. Vi red våra 30 minuter. Man hinner inte mycket på så kort tid men jag tränade lite skänkelvikningar och halter. Det gick riktigt bra för oss.

Hade ut honom på lina idag. Då var han halt. Skit. Ska låta honom vila två dagar i hopp om att det ger sig. När jag värmt upp honom idag så provade jag att stretcha honom. När jag sedan manade på honom i trav så var hältan borta så jag vet inte om han har sträckt sig ute i hagen eller spänt sig i snålblåsten och snöröken. Han får vila i vilket fall, tar inga risker.

Jag fasar för vad som komma skall. Amiga verkar ha blivit helt snurrig. Idag kom hon ut tidigt på morgonen, jag hade precis ätit klart. Med sig hade hon lilla Nemo och så fort hon öppnade min boxdörr så smet han in. Jag blåste på honom, det är roligt att göra det för han blir så himla rädd. Han är liten som ett dammkorn och det är som att han lättar när jag knuffar på honom med min mule. 

Amiga tog på mig det täcke som jag brukar ha när vi tömkör och longerar. Det är ett bra täcke eftersom mina bogar är helt fria samtidigt som täcket värmer över hela kroppen. Hon tog på mig benlindor och en grimma. Vi trampade iväg ut med Nemo tätt i haserna. Vi gick raka vägen ut till den konstiga manicken som finns mitt mellan de två ridhusen. Skum sak. Men nu tänker jag berätta någonting som ni aldrig kommer att tro. Hon leder in mig i manicken, släpper loss mig, går ut och stänger grinden efter sig. Jag tittar på henne, det var den konstigaste hage jag någonsin gått i. Plötsligt börjar manicken att låta och väggar av galler kom mot mot. Jag vänder mig och och börjar att trava. Kvinnan har blivit skvatt galen. Runt, runt får jag gå. Kände ett tag att paniken var nära. Jag vände min om och trängde mig förbi väggen av galler. Då kom jag bara till en ny fålla, trängde mig förbi den också. Men det såg likadant ut där också. Hörde Amigas röst, hon lät arg. Hon smackade på mig och donderade. Jag förstod då att hon ville att jag skulle följa väggen av galler men se det hade jag inga planer på, så jag stannade. Men vad hjälpte det. Jag fick väggen av galler i rumpan, den tvingade mig att gå framåt. Så jag fann mig i min lott och gjorde som jag blev tillsagd. Jag fick gå och gå och gå, runt, runt, runt och runt. Skittråkigt.

Jag måste nu erkänna att jag fortfarande inte förstått syftet med denna manick? Jag kan dock slå vad om att jag kommer tvingas besöka den fler gånger. Suck. Människor och deras påhitt. Vet du vart det är jag varit? Snälla förklara för mig, för jag har ingen aning.