I morgon flyttar vi tillbaka in till Kalix. Det betyder att jag får kontakt på telefonen igen. Det känns skönt ;) Samtidigt så trivs jag otroligt bra i skogen. Alla minnen och allt morfar en gång lärt mig kommer tillbaka. Det finns en glänta i skogen som han visade mig en gång. Den är helt tyst och mossan liksom lyser. Hade aldrig hittat den om han inte funnits där och visade den till mig. Jag saknar min morfar. Han lärde mig att stapla ved, att måla, att köra snöslunga, vad verktygen heter så man kan assistera när bilen ska servas, han lärde mig att man måste vara mjuk men bestämd med djuren, han lärde mig att alltid ge alla en chans, han lärde mig att hitta i skogen och att undvika huggorm. Han fanns där och lugnade mormor när jag galopperade förbi huset i full fart på min ponny och han övertalade henne att inte ringa och skvallra till min mamma. Han lärde mig att stiga upp i tid och att alltid få någonting i munnen innan jag skulle ut i stallet. Han lärde mig att säga att jag har bakat kakorna helt själv (trots att jag inte gjort det).

Det bästa av allt med min morfar var att han alltid fick mig att känna att han var så stolt över mig. Min morfar finns alltid med mig men det känns tråkigt att han inte är med mig i person längre.

Tog på kvällskvisten på mig mormors gamla stövlar och strövade med hundarna genom skogen. Alla planer som jag en gång hade om nytt stall och vart hagarna skulle byggas kändes plötsligt aktuella igen. Saknar mitt Norrbotten samtidigt som jag slits mellan ett helt annat hästliv i södern. Kommer förmodligen att flytta hem någon gång, har bara ingen aning om när och vad jag då ska göra. Jag vill inte jobba som lärare här och har ingen back-up för hur jag ska tjäna mitt levebröd.

Det enda sättet jag kan använda min telefon på är att fotografera. Den fungerar noll i urskogen och så länge jag inte tänker på det så får jag inte panik ;0)

Har landat. Sitter i bilen på väg ut till gården. Där är det total radioskugga för mitt abonnemang hos 3. Datorn kanske fungerar då den har mobilt abonnemang hos Telia. Det finns nästan ingenting annat som funkar här. Samtidigt lite skönt för en sådan som jag som måste vara så tillgänglig hela tiden. Petar konstant på telefonen och blir väldigt retad för det. Kan behöva lite terapi. Pappa tror att jag kommer att cykla till Björkfors som ligger en mil bort. Där har jag en pinne på mottagningen och med lite tur kanske jag kan få iväg ett mess om väder och vind är med mig!

Äntligen! Har längtat så! Sitter på bussen på väg ut till Arlanda. Kommer att vara framme sent men det är det värt. Jag kommer i kväll att landa ändan i paradiset på jorden. Jag anländer inte bara till Luleå och min hemstad Kalix. Nej, denna gång ska jag campa på mormor och morfars gård mitt ute i skogen. Underbart! Ska tänka på er alla när jag sitter på en stubbe och beundrar de fina bären :) känner redan ett lugn, den norrländska forsen fyller mig med ny energi och mitt hjärta får komma dit där det hör hemma. Kommer att komma hem till Västerås på söndag och då har jag energi nog för att ge gubben som förstör min bil på nöten! Skitfarbror! Rör inte min kompis!

Sitter här och känner mig så nöjd. Det gick superbra att rida W. Jag gick igenom passet i huvudet medan jag lindade benen. Jag höll fokus från det att jag hoppade upp till det att jag klev av. Vi var lika nöjda båda två. Såg att W kände sig stolt. Hon fick massor av beröm och det förtjänade hon verkligen. Hon kom snabbt igång med bakdelen och fick en fin, ärlig form. Jag kände hur hjärtat hoppade över ett slag lite då och då för att jag var så stolt över henne. Både fredag och lördag har fått mig att tvivla på mina kunskaper men efter att jag suttit på henne idag och ännu en gång fått känna på vilken underbar häst hon är så känner jag mig nöjd igen.

Cielo fick komma in innan jag började med W. Jag var helt dyngsur efter att jag letat igenom hela hagen efter flocken. Det spöregnade och de hade gömt sig i skogen. Såg dem inte så jag passerade dem. Han var nöjd över att få komma in. Han vilade i boxen i 3 timmar och var full i halm när det äntligen var hans tur. Det blev en ordentlig rykt och sedan fick han gå ut till de andra igen.  

När det regnar som det gör denna morgon så säger jag ett tyst tack för de ridhus som finns på anläggningen. Ska ta ut W på ett dressyrpass och jag känner mig laddad. Ska ta henne i stora ridhuset. Har varit lite ofokuserad på uppgiften. Inte haft någon plan med ridningen, tror det är därför jag inte fått igenom henne ordetligt ännu. Jag red mer fokuserat i det andra stallet, det kändes mer hemma på något sätt. Och framför allt så var jag alltid ensam. Det ger mig ett naturligt lugn.

Men först ska hingsten få komma in och mysa i halmen.