Libero är så rolig. Varje gång jag mockar till honom så måste han lägga sig ner och rulla. Jag hinner bara stänga dörren så hör jag när han ramlar ihop. Sedan drar han en lång suck och rullar varv på varv. Bara gnider in spånet i den glansade manen. Sötnöt. Han gillar verkligen spån :)

Är helt avskärmad från världen utanför. Har ingen kontakt på telefonen och jag har inte fått igång internet ännu. Har en ofrivillig detox. Välbehövlig. Allt flyter på. Hästarna verkar komma bra överens. Cielo blir dock en riktig surpuppa varje gång jag går in till Libero.

Jag försöker få någon sorts ordning i mitt hus. Vi bygger staket för fullt och min kusin kör snö och hö. Det är hela tiden massor att göra. Nemo är nöjd, han vaktar gården och ingen kommer obemärkt över tomtgränsen.

I dagarna två har det varit korvgrillning, skidåkning, hästmys, hundlek och pulkåkning på schemat för Emme. Hon trivs på gården.

I går åkte pappa och jag iväg med skotern för att tittade på mina marker. Var mycket större än jag trodde.

Norrskenet står högt på himlavalvet och det biter i kinderna. Pojkarna är installerade i stallet med täcken och massor med hö. Resan har gått superbra. Helt tyst hela vägen. De fick massor av beröm för sitt goda uppförande.

Nu ska jag bädda och bara njuta av elden pappa gjort i pannan och lyssna på tystnaden.

Vi hörs i morgon.

Godispaus utanför Piteå. Nu ska jag bara de resterande 15 milen för att lasta ur hästtransporten. Efter det blir det ytterligare 60 mil för att få hem mina gossar. Borde ha dem hemma innan natten sänker sitt stilla lugn över gården. Det blir många timmar bakom ratten under dessa två dagar, men det är värt varenda mil jag får åka. Pappa skickade precis en bild. Gummimattorna är på plats i boxarna och höet har anlänt. Allt är klart för att ta emot mina juveler. Saknas bara en sak. Jag själv är inte på plats ännu ;) men snart, snart.

Cielos box

Vi har landat i Ö-vik. Hästarna har kommit fram till Piteå, allt har gått bra. Saknar mina pojkar och kan inte slappna av förrän de är i tryggt förvar hemma i stallet. Längtar till jag får stryka Liberos panna och pussa på Cielos mule. Vill bara komma hem.

Bilderna visar hängbron som är Höga kustens stolthet. Den är verkligen mäktig, tappar nästan andan varje gång jag ska köra över den.

Living my Dreams, det är mitt måtto. Att våga göra verklighet av sina drömmar. Jag har inom loppet av tre månader sagt upp mig på mitt jobb, fått ett nytt jobb som jag känner mig stolt över, jag har tagit över min morfars gård och jag har köpt min drömhäst. Det känns helt ofattbart att nu stå här, jag har gjort verklighet av de drömmar jag haft sedan jag var liten. Känner mig rätt så tuff. Självklart kommer det finnas dagar då jag inte känner mig så häftig men då ska jag bara tänka på alla kramar, alla presenter och lyckönskningar som jag fått de senaste tre dagarna. Jag blir otroligt rörd över hur jag på ett eller annat sätt lyckats sätta min prägel på folk i min omgivning. Mest stolt är jag dock över det beröm mina pojkar fick av transportkillarna. Mina underbara pojkar.

Nu i kväll har vårt äventyr börjat. Jag åkte ut till stallet. Groomade, avmaskade och pussade på mina spanska ädlingar. Grens kom exakt på den utsatta tiden. Vi lastade Cielo först. Han imponerade som vanligt. Tittade lite på mig när jag gav grimskaftet till den unga och übersnygga chauffören. Han tvekade dock inte, han klev direkt på och tyckte att det var värsta bästa kalaset. Han är en riktig filbunke. Gick iväg och hämtade Libero. Han kom snällt med. Hade hunnit se lastbilen och förstod vad som var på gång. Han tvärstannade när jag lämnade över grimskaftet och ville inte gå på. Jag gick mot honom och sa att vi ses snart, att jag ska hämta honom. Det lovar jag. Han klev på och fick syn på sin granne, Cielo. De såg så nöjda ut och Libero verkade lugn. De hade helt eget rum, längst bak i lastbilen. De fick gå på den långa men låga rampen. Det känns riktigt bra inför när Libero ska kliva av. Han gillar inte när det sluttar för mycket, då hoppar han ut. Pojkarna på Grens, lastade snabbt och metodiskt. Fanns inte en sportsmössa på att mina vänner fick en chans att bli rädda eller oroliga. Det otroligt breda och välkända pitemålet gjorde mig helt lugn. Jag kände att jag lämnade dem i trygga händer. Men det bästa av allt var att de var så nöjda med varandras sällskap. Det känns skönt att Libero får en kompis med sig. Han får resa så mycket. Lilla gossen. Ska bli skönt att få hem dem och få påbörja ett nytt kapitel i mitt liv.

I morgon åker jag uppåt tillsammans med Emme och Milla. Vi kör första etappen till Ö-vik och på fredag kör vi resten.

Vi är redo för avfärd. Om ca 20 minuter ska de lastas.