Nu är stjärnorna på plats. Känner mig nöjd.

Fixar på i rummet. Har precis målat skolkritsfärg på en garderobsdörr. Ser lite ojämnt ut men det är för att jag målat på maskeringstejpen.

Har även grundat dörren. Där kommer det att bli en ruta med skolkritsfärg så Isak kan skriva sitt namn och hemliga meddelanden.

Alkoven är isolerad och spacklad, nu saknas bara golvspånskivan. När den är på plats ska det in en golvmatta och väggarna ska målas vita. Nu ska vi tapetsera.

http://dorado.bloggplatsen.se/2013/03/27/9653049-vi-lovar-att-ta-hand-om-dina-ogonstenar/

Henrik har kämpat på för fullt med Isaks rum hela dagen. Kommer att bli såååå fint!

När han skulle öppna väggen in till den sovalkov som han skulle bygga så kom denna snygga tapet fram :)

Och sedan kom detta. Då stängde jag dörren och avlägsnade mig några timmar!

När han väl kommit genom väggen fyndade vi denna. En riktig kultkyl fullproppad med böcker och jakttidningar.

Tror vi ska fixa den lite och ha den som skåp i rummet. Blir toppen till spel, böcker och pussel.

I morgon ska det isoleras och läggas skivor på golvet. Sedan är det bara att måla och tapetsera. Kanske inte fullt så enkelt. Måste visst spacklas först och sedan det och det och det. Slutade att lyssna...Jag tänkte bara Ikea. Fina grejer och lull lull.

Med posten kom det ett brev från Irmeli. Hon hade skickat en stickbeskrivning. Supergulligt! Ska fråga svärmor om hon är sugen på att sticka ;)

Bjöd på många insikter för mig. Libero har fortfarande massvis med arbete kvar som jag kan göra från marken. Han var inte alls med mig denna dag och jag kunde inte hoppa upp. Han var stressad och ofokuserad. Då är Maria så himla bra att ha. Hon lyckades få honom lugn och harmonisk så när jag väl fick tillbaka min häst så hade han fullt fokus på mig och det jag gjorde. Det kändes skönt. Det är verkligen ett stort framsteg för min vita kung Libero. Jag lärde mig många nya saker och kom till insikt med, att precis som Maria sa:"Det är när han är så här som du INTE ska hoppa upp". Tog de orden till mig och stoppade ner dem i fickan. Ska förvalta dem väl. Jag behöver höra sådant här. Men det beror helt och hållet på vem som säger det.

Det var en nöjd pojke som klev in i hästtransporten den kvällen. Han tuggade sitt hö och var väldigt tillfreds med livet. Väl hemma möttes vi av en mjuk gnäggning från svarta prins Cielo. Han är för söt i sin spretiga lugg och jag LÄNGTAR till den dagen då jag får susa fram med honom. För en vacker dag så kommer jag ha två ridhästar i mitt stall. Tänk vilken lycka. Önskar jag kunde dela den med de som ingen häst har.

I kväll är det sista träningen för mig och Libero. Det känns fruktansvärt tråkigt. Jag har längtat så och sett så mycket fram emot denna termin. Marias gamla gård är såld igen och denna gång är det en ridskola som ska drivas där. Det innebär att privatlektionerna får kliva åt sidan. 

I går kväll kände jag mig fruktansvärt knäckt men Henrik tröstade mig och försökte ge det ena förslaget efter det andra på hur jag ska kunna lösa situationen. Jag har alltid klarat mig själv, det är inte första hästen jag ridit in. Självklart är det första hästen jag ridit in som gravid men jag tänker inte låta mig avskräckas för att jag står utan tränare. Jag tänker köpa mig en vaquerasadel eller en westernsadel så jag sitter kvar när jag väl tagit mig upp. För nu tänker jag rida, med eller utan tränare och med eller utan ridhus. Har löst det förut och jag kommer att lösa det igen.

Japp, jag har inte bara stor mage. Det bor någon däri. En liten kotte. En kotte som tittade på oss när vi tittade på henne/honom.

Oj, vaknade med ett leende! I natt drömde jag att det var min födelsedag. Jag älskar min födelsedag. När tårtan och paketen kom så var det bara ett paket på bordet. Ett väldigt litet paket. Ivrigt slet jag av pappret och hittade där en plasthäst. Ett underbart litet palominoföl. Jag log och tackade för presenten. Gav den till Emilia och tuggade tårta i stället. Plötsligt gled Henrik, mamma och pappa in på gården med Mavericken och hästtransporten. Jag sprang ut och slet upp dörren. Där stod han! En riktig dröm. En palomino. Inget föl. Nä, en underbart vacker tioårig PRE. Han var så lugn och mjuk där han stod. Fast i grimman hängde ett meddelande från Vikinga PRE. "Nu är han din Nina! Lycka till och ta väl hand om varandra. Pussa Libero från mig. Kram/V"

Jag lastade genast ur honom och kastade på sadeln. Ojojoj, känslan går inte att beskriva. När jag ridit klart och skulle ställa in honom i stallet visade det sig att jag hade en box för lite. Jag började gråta. Henrik strök mig över håret och sa att det inte är någon fara. Han och pappa hade nämligen löst det. De hade i hemlighet byggt ett helt nytt stall. Stallet stod på Henriks gård bara en kilometer bort. De två andra pojkarna var redan installerade.

Vi åkte dit och jisses vilket stall! Ett stall för en kung! Det slog mig vad bra Libero passade in. Cielo var täckt av spån. Precis som han brukar vara. De hälsade glatt på min nya häst. När jag gick längs den gigantiska stallgången så klapprade hästens skor mot de tusentals plattor som täckte golvet. Varje box hade guldknoppar på stolparna. Det var så vackert! Jag grät av lycka när jag gick in i den nyspånade boxen. Henrik höll mig i handen och tog med mig på en rundtur. Det fanns en gigantisk sadelkammare, spolspilta och hö/spånlada i anslutning till stallet. Plötsligt stannade han till vid sista dörren. Tittade på mig och bad mig andas. Han knuffade upp den och framför mig tonade ett gigantiskt ridhus upp sig. Jag skrek av lycka och kastade mig ut. Jag sprang runt och bara tjöt. Då ringde väckarklockan.

Förstår ni varför jag vaknade med ett leende? Hjärtat bultade och jag var andfådd av att jag sprungit!