Även i dag lyser solen. I går grävde vi det som ska vara utbyggnad av ridbanan. Idag kom sanden. Jag håller på att söva Hugo medan en från byn håller på att köra ut sanden med sin baklastare. Längtar till jag har min ridbana. Nästa år blir förhoppningsvis den nya delen torrare (och att det inte regnar skyfall varje dag hela maj). Då kan jag bygga ut eller bygga en helt ny del. Då kanske jag slår upp väggar och tak på den gamla delen och gör den till ett mindre ridhus. Skulle inte sitta helt fel med tak över huvudet när snön viner.

Har beställt en ny body till Hugo. Den är väldigt klatchig!

Har landat ändan i soffan. Sitter med hingstprogramet för Tullstorp i min hand. Tänkte ta några minuter. Hästarna är nattade och gossen sover.

I morse kom både grävmaskinen och grävmaskinisten. Nu är det ställt i ordning inför utbyggnad etapp ett på min ridbana. Känns så skönt att det är gjort.

Klockan elva lastade mamma och jag både Cielo och barnet. Åkte till Haparanda ryttare för löshoppning. Har tyvärr inga bilder. Cielo var en aning ointresserad och oslipad till att börja med. Men inte så konstigt då han inte är löshoppad på minst ett och ett halv år. När hindrena höjdes så kom han snabbt igång och var helt med på noterna. Min fina lilla C. Han imponerade på dem alla med sitt lydiga och väluppfostrade sätt. Han hade full koll på hur en löshoppning går till. Jag fick vara så stolt över min häst som gjorde alla rätt och lyssnade på minsta kommando. Sådant värmer ett mammahjärta. Hugo hade full fokus där han satt på läktaren och skrattade åt sin voff. Han var nog också nöjd med Cielos insats.

När vi kom hem så rullade eftermiddagen på snabbare än snabbt och plötsligt blev det kväll. Hugo var trött och lite grinig efter en lång dag. Drog på honom regnkläderna och tog med honom ut till stallet. Han fick klappa på hästarna och då glömde han helt bort att vara trött och ledsen. Mammas pojke. Man blir ju liksom så glad av hästarna, han har förstått konceptet. Ännu gladare blev han när han fick sitta på Libero. Bästa barnhästen. Står och sover när barnet skrattar och plockar med manstråna. När mamma tyckte att han ridit klart så började han att gråta. Hade uppenbarligen inte suttit klart. Kastade upp honom igen och stolt som en tupp satt han där tills ögonlocken nästan stängdes. Då tyckte han att det var ok att kliva av. Vi klappade på pojkarna och de önskade honom en god natt. Skrattande gick vi in och gjorde oss redo för sängen.

I går gjorde Libero och jag vårt hittills längsta och bästa pass hittills. Vi svettades så det plaskade om oss. Var verkligen super varmt. Kände mig både nöjd och stolt när jag hoppade av.

När jag ridit klart så ville Hugo rida. Han fick ta Cielo. Cielo blev väldigt nöjd över att just han blev den valde till att bära min prins.

På kvällen blev det mat med hela gänget. Emme lekte med Hugo och det var som vanligt full fart.

Helt otroligt att ha två fantastiska hästar att välja mellan. Denna dag valde jag lilla C. Drog på honom dressyrsadeln. Eller det var lättare sagt än gjort. Han är så stor att jag inte lyckades få upp sadeln på ryggen, ni vet så där graciöst och skönt. Nä, jag fick kasta upp den och sedan stånka och stöna för att få den på plats. Men oj, vad underbart det var att äntligen vara tillbaka i en dressyrsadel. Är där jag hör hemma. Longerade några varv, han verkade lugn. Tog pallen och hoppade upp. Gick runt några varv och kollade styrningen innan jag styrde honom mot vägen. Vi tog en uteritt! Underbara lilla C! Han gick som en klocka. Det är så här det ska vara att rida in en häst. Odramatiskt.

Hugo har varit lite si och så med sömnen på förmiddagen. Han sover oftast bara en kortis. Vi åkte iväg till betet för att kolla till hästarna. Innerst inne hoppades jag på att han skulle sova så jag kunde motionera hästarna. Och tur hade jag. Innan vi var på plats hade han somnat i bilen och jag lyfte över honom i vagnen. Han sov genom Cielos motionstur. Jag chansade och tog ut Libero också. Han sov genom hela det passet också! Lycka. Fixade klart hästarna och ungen sov fortfarande! Lycka!

Hugo vaknade halv fem. Klarvaken. Jag var inte lika på. Han brukar aldrig stiga upp den tiden. Innan klockan blivit sju så hade vi käkat frukost, Hugo hade hunnit bajsa två gånger och denna kreation hade skapats.

Vi rotade fram ordspråket som jag en gång i tiden tillverkat i slöjden. Det hängde vi upp under porträttet av Cielo. Både jag och Hugo tyckte att det blev toppen!

I går tränade Hugo sig att stå. Oj, vad bra det gick. Han riktigt klängde sig fast och skrek av lycka. Vi hann även hänga med Emme. I två dagar! Nu är de på väg hit. Underbara unge.

Min själ lever! Jag saknar Västerås och mina vänner så det värker i mig. Jag bestämde mig för att vårda min insida. Dammade av mina penslar och gav mig på min vardagsrumsvägg. Nu finns han där. Min älskade Cielo. Förevigad på min vägg. Lyser upp både rummet och min dag!