Var riktigt hårt på ridbanan så jag tog med mig Libero till gräsmattan. Till min stora förvåning så var det inte halkigt. Han jobbade på och såg nöjd ut.

Det har verkligen varit toppenväder hela dagen!

Vaknade till denna spjuver i morse. Sedan dess har dagen rullat på i ett fasligt tempo.

Har precis kommit in. Slog på en tappsko på C. Gick ruskigt snabbt. Behövde bara ge den några rejäla smällar och sedan slog jag på den. Cielo såg nöjd ut. Jag blev också nöjd. Han är nämligen en sådan häst som blir fasligt jobbig när han inte får röra på sig och utan sin sko har det varit omöjligt. Han är en ömfotad sate och när det fryser på kan han knappt gå i hagen utan att stappla fram som en reumatisk 80 åring.

Underbar morgon. Solen stod högt på himlen, två minus och vindstilla. Båda hästarna fick ett pass på ridbanan.

Alla har vi något sätt att roa oss på kvällskvisten. Hugo bygger torn. Verkar vara det senaste, att testa om olika saker går att stapla på varandra.

Idag träffade jag två gamla kollegor. Den ena av dem är från Västerås, han jobbar nu i Övertorneå och det är lika roligt varje gång vi ses. Den andra har jobbat med mig här i norr innan jag blev mammaledig. Hon kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. Har aldrig blivit så väl mottagen som jag blev av henne. Vissa bara är på rätt plats. Hon gjorde min första tid i Svanstein till en mindre förvirrad tillvaro. Är väldigt glad för att just hon jobbade hos oss då. Idag när jag träffade henne så kändes hon så sprudlande, så som hon är. Det var precis vad jag behövde. I går ringde min telefon och på andra sidan luren var det en stalltjej som jag inte träffat sedan jag hade Casper. Det är länge sedan! Vi pratade länge men det kändes som att det inte alls var länge sedan! Tänk vad lite det behövs för att glädja någon.

Idag var det en jobbig kväll men samtidigt känns det skönt. Ett beslut som gör min tillvaro lugnare är taget. Vet tyvärr inte hur länge det håller men jag ska njuta så länge det går. (Har inte med hästarna att göra). Jag är så glad att jag har Hugo och hästarna. Ja, till och med kaninerna gör att jag känner mig uppskattad.

I går provade jag min nya ridbana. Äntligen! Bästa pappa! Han har fixat så jag nu kan rida vilken tid som helst på dygnet. Båda hästarna fick sig en provtur. Den ena längre än den andra på grund av viss energi. Vi behöver inte nämna några namn men det var inte Libero.

Nu sitter vi och käkar lunch. Hugo somnade i vagnen och jag har gjort stallet klart. När han vaknade så gungade vi, lekte i sandlådan, packade höpåsar, hälsade på hästtransporten och hälsade på kaninerna. Nu har vi precis ätit American pancakes och tittat på Fåret Shaun.

Jag hade myskväll med killarna. Det var hur härligt som helst. Glansade manarna och flätade svansarna. När jag skulle ställa in Libero i boxen så såg jag att hans ena kota på bakbenet hakade upp sig ett antal gånger. Nu sitter jag i soffan, känner mig orolig. Tänk om det är någonting fel. Måste ta ut honom på lina i morgon och kolla.