I två dagar ville Hugo bara åka hem till mommo och moffa. Han var ledsen för att Freja inte var med, var så svårt att somna utan henne. Han ville inte äta för ingenstans kunde man beställa Långforsens "Kurres special". När vi väl var på plats i Västerås och hade installerat oss i huset vi fått låna över helgen, så blev det lugnare. Pratade inte lika mycket om att åka hem. Vi har dessutom haft så himla tur som blivit bjudna på middag hos vänner och släktingar varje dag. Det har gjort att han ätit och inte alls muttrat över maten.

Idag fick han äntligen besöka kossorna på Vallby. Då kom det..."Det är inte så dumt med semester i alla fall". Lilla Hugo, han har många intryck att bearbeta när vi kommer hem.

Det är underbart att vara tillbaka. Det är underbart att köra bil i en stad man känner så väl. Denna kväll var jag på väg tillbaka till vårt B&B. För att komma dit behövde jag passera Malmaberg. Det gjorde jag inte. Jag körde på autopilot, körde upp efter Svarvargatan, parkerade på min vanliga parkering och började lasta ut barnet. Han tittade sig omkring och frågade mig vart vi skulle nu? Då först ramlade poletten. Packade in barnet och åkte vidare. Skrattade för mig själv i bilen ut till Badelunda.

När vi kom fram så nattade jag barnet, startade babyvakten och smög ut i stallet. Möttes av två supertrevliga tjejer som självklart lät mig komma in och dra in hästdoften i näsan och klappa på deras hästar. Ett superfint stall som jag tyvärr inte visste om under alla de år jag bodde här. Bara ett stenkast hemifrån där jag bodde.