Började dagen i stallet. Sedan bytte vi kläder och åkte vidare till nästa stall. Det var dags för knatteridning på ryttarföreningen. Oj, vad nöjd jr blev. När han ridit på båda ponnisarna, tittat i alla boxar, ätit korv och fikat så begav vi oss hemåt. Jag mockade stallet och väntade in mina föräldrar medan jr sov som en stock i vagnen.

Jag har nämligen kommit på att vintern är här. Det är dags att flytta över hästarna till vinterhagen. Men det har liksom varit lite svårt att göra det eftersom jag rev den hagen i våras för att jag kom på att jag ska bygga ut den. Hela sommaren gick dock och inte en enda bräda blev spikad. Nu fanns det liksom ingen återvändo så jag har fått skruva, spika, skruva isolatorer och dra tråd. Jisses, vilken tid det tog. Men nu är det gjort! Supersnyggt blev det och i morgon flyttar hästarna in. Känns skönt att veta att Cielo är inlåst i fortet när kälen sätter sig och han måste ha täcke. Det är tyvärr ett välkänt faktum att så fort han känner att strömmen inte är lika stark så börjar han hoppa över tråden. Har bara haft en jäkla tur detta år. Eller så han min häst mognat, bestämt sig för samarbeta.

Cielos nya träns.

Men ack så svårt det är att låta bli! Hade precis mockat och gjort klart inne i stallet. När jag höll på att lägga på grimmorna på hästarna så började Freja att skälla. Det var vår granne som kom med pannlampan och cykeln. Han ledde cykeln längs vägen och pratade åt hunden så hon inte skulle vara rädd. Höstarna reagerade inte. Tog med mig Cielo, växlade några ord och gick mot stallet. Grannen fortsatte längs vägen. Plötsligt hör jag hur Libero flippar och springer i hagen...trodde jag. Grannen sprang som en galning med cykeln. Jag vände mig om och bakom Cielo gick helt plötsligt Libero. Grannen stod blick stilla, livrädd, med ett krampaktigt tag om cykelstyret. Han reagerade precis som alla hästrädda, sprang först för livet helt säker på att hästen var ute efter just honom :D Bättre fly än illa fäkta brukar man ju säga.

Tog lugnt in hästarna i stallet och bad grannen om ursäkt. Vi vill ju inte gärna skrämma ihjäl honom, inte med vilje i alla fall.

Gjorde iordning Libero och tog ut honom på ridbanan. Han jobbade på och jag pressade honom. Borstade sedan Cielo. Stängde hans boxdörr och gick iväg för att hämta kraftfoder. När jag kom tillbaka hade han rullat sig. Han vill verkligen inte vara ren. Verkar inte alls vara hans grej.

Tog in hästarna. Bestämde mig för att longera Libero. Det har varit lite hysteriskt med magsjukor, förkylningar och diverse sjukdomar i ett antal veckor nu så hästarna har fått en ofrivillig höstvila. Idag har båda hästarna stått och sovit hela dagen känns det som. Så när det febriga barnet stängde ögonen hoppade jag i stallkläderna och nästan sprang ut till stallet. Min vita skötte sig utmärkt. Det är riktigt roligt att longera honom för han jobbar på som att det vore den viktigaste uppgiften i världen.

När jag låtit honom gymnastisera ett kortare pass så klädde jag på Cielo. Redan när han skrittade såg jag att någonting inte stod rätt till. Provade trava. Han travade på glatt trots att han var halt på vänster fram. Typiskt. Tog in honom igen och gick igenom hästen från topp till tå. Hittade ingenting. Han har väl den vanliga höstkrämpan...hovböld. Får gå igenom hoven i morgon i hopp om att den jäkeln visar sig.

Kände mig på ruskigt dåligt humör i morse. Veckor av vakna nätter och griniga dagar har börjat ta ut sin rätt. Då kom mamma som en räddande ängel. Hon hjälpte mig med Hugo så jag kunde klippa Libero och motionera honom. Jag packade höpåsar för hela veckan, mockade hos Kajsa och fixade fram tjockare täcken till hästarna eftersom det började snöa. Efter det kändes allt såååå mycket bättre. Det finns verkligen ingenting som får mig på så bra humör som när jag får fixa med hästarna.

Nu på kvällen bestämde jag mig för att tvätta Liberos regnskållor. Tänkte köra hårt i några dagar nu när jag klippt av honom pälsen. Tvättade svansen och flätade den. Sedan glansade jag manen och redde ut lite tovor. Cielo ställde sig längst in i boxen och hoppades på att jag inte skulle se honom. Han ville nog vara ifred idag. Lät honom hållas och gav bara mat när jag borstat och kratsat hovarna. Han släpper ruskigt med hår och det påverkar honom.

Precis när Libero håller på som bäst att lägga sin vinterpäls så kommer de. Kände först små knottror men idag var regnskållorna ett faktum. Jävla skit! Första täcket är nu i tvättmaskinen. Har städat hästen. Blir att ta fram klippmaskinen och dra av honom hans nya, täta vinterpäls som han garanterat kommer behöva i vinter då det är lovat en riktig vargavinter.

Såg i förrgår att han såg så matt och tråkig ut i pälsen. Tänkte först att det var för att han lägger päls. Det var precis så här förra året. Han har denna gång skållor på ena sidan och långt ner på magen...än så länge.

Cielo fick komma med ut på promenad idag. Han var så nöjd. Mamma tog Hugo i barnvagnen och jag tog Cielo. Det är en fröjd att gå med honom. Han är så himla snäll att leda. Har verkligen igen all tid jag lade på att få allt rätt när han var liten.

Jag gjorde klart i stallet tidigare på dagen. Jag tog in hästarna sent nu i kväll så de kunde gå in och äta på en gång. Sedan släpade jag spån för veckan som kommer, lade ut hö i hagen och kärrade in ved för flera dagar. Fixade lite här och lite där. Helt galet hur mycket det finns att göra, mest hela tiden. Men just nu kan jag knappt fokusera på någonting annat än Liberos regnskållor. Har ju för böveln inte regnat på flera veckor. Varför får han dem?

Libero har denna dag konstaterat att det är en konst att trava runt i ett lagomtempo och bara se dötråkig ut. Det är inte alls hans melodi, han gillar att flöjta runt helt galet snabbt i linan. Blåsa upp sig, låtsas vara hingst igen och bara se supersnygg ut. Det var tvärstopp på den aktiviteten idag. Dåligt, om du frågar Libero. Superbra, om du frågar hans ryttare.

Hugos kalufs fick sig en rejäl omgång. Blev så inspirerad att jag senare på kvällen stod med saxen i handen och måttade mot Liberos man. Bestämde mig för att spola av benen först. Medan jag gjorde det så intalade jag mig själv att ge manen en chans till. Tog fram en tub Cowboy magic i stället. Plötsligt var den superfin igen. Tänkte fläta den men avvaktar så jag kan ta vidare beslut idag om manen ska bli kvar eller inte. Den växer ju ut, hoppas jag...

Blev rent ut sagt förbannad, svor för mig själv så det osade i hela stallet när jag klev in i Liberos box i morse. Där, på golvet, låg långa och tjocka svarta mantussar. Någon har inte bara stympat Cielos tjocka svans. Nu har han lyckats mörda manen också. Cielos fina, svarta, glansiga man. Öppnade Cielos boxdörr med ångest. Kunde först inte se, men sedan såg jag att det såg ut som att man klippt på vissa ställen. Tur att han har mycket att ta ifrån. Kände mig lite lugnare. Cielo verkade dock inte alls lika ledsen som jag.

Ett stort plus är att min fot är bättre. Kan gå nästan obehindrat. Ett minus är att min telefon fortfarande är tvärdöd. Väntar på min nya. Den kommer förhoppningsvis nästa vecka.