Jobbet har dragit igång. Det innebär att jag inte hinner motionera hästarna lika intensivt. Idag var det dock Liberos tur. Har genom åren då och då haft en spänd relation med honom. Vi har inte riktigt förstått oss på varandra. Han är världens mest underbara häst men ibland blinkar det till och allt blir fel. När Libero kom till mig var han ruskigt stressad. Jag fick jobba mycket från marken med honom, det gick vissa dagar helt enkelt inte att hoppa upp i sadeln. Han behövde tid, mycket tid för att anpassa sig. Jag bestämde mig för att kastrera honom eftersom jag kände att min erfarenhet inte räckte till för att ge honom den trygghet som han behövde som hingst.

Libero har även efter kastrationen fortsatt att reagera med panik när jag satt press på honom. Efter ett antal olyckor så bestämde jag mig för att backa. Tänkte sälja, men säljer man verkligen sin dröm? Jag valde att behålla honom. Jobbade honom från marken och red de dagar han lät mig rida. Efter en olycka i hagen höll jag på att förlora den häst som gjort sådant starkt intryck på mig. Efter två operationer lyckades han komma tillbaka. När han sedan skulle sättas igång så var hästen som förbytt. Han exploderade så fort jag rörde mig för hastigt, om jag rörde i pisken eller smackade. Han var liksom fullt säker på att jag var ute efter att skada honom. Varenda steg jag tog och varje rörelse jag gjorde uppfattade han som ett hot. Han släppte mig inte nära och jag fick absolut inte komma upp på hans rygg. Nedslagen var rätt ord för hur jag då kände mig. Började ifrågasätta varför jag gjort allt jag kunnat för att rädda hästen. Jag förstod aldrig då vad det var som gick så fel, men jag visste att det bara fanns en person här i norr som jag litade på att kunna hjälpa oss. Tog dit hästen. Han gav oss båda tillbaka förtroendet för varandra och han fick upp mig på hästryggen igen. Det är snart två år sedan och jag är så otroligt tacksam. Som jag tvivlade på min egen förmåga och som jag älskade hästen. Kunde gått genom eld för att övervinna både min och hans rädsla. Idag är jag så tacksam för den resa vi gjort. Visst exploderar han ibland, men jag har lärt mig att läsa de små signaler som han ger mig innan det smäller, så oftast hinner jag rädda situationen innan den urartar.

Idag är jag bara tacksam. Och när jag jobbar hästen och ser hur mycket han gått framåt, trots att vi har mycket kvar, så känner jag bara en otroligt stolthet och kärlek. Libero är min häst, min ögonsten. Han är den där hästen som sätter djupa spår, den hästen som jag kommer prata om på hemmet. Berätta hur jag lät mig själv bli avkastad gång på gång bara för att jag gett mig fan på att hästen skulle gå att rida. Att JAG skulle kunna rida den. Jag är glad för att jag inte gav upp. Jag är glad för att jag gjorde allt i min makt för att laga honom när han gick sönder. Men mest glad är jag över att jag lät honom stanna här och att jag lärde känna honom. Lärde mig att acceptera våra olikheter. För tänk allt vad han ger mig i gengäld!

Såg en film på nätet. Tror det var Hippson. Var en tjej som tipsade om att borsta löshår med en fogskrapa. Jag trodde först inte på det men vid närmare eftertanke så tänkte jag att det inte är fel att prova i alla fall. Sagt och gjort. Klev in på Biltema, köpte en fogskrapa och testade den i kväll. Efter en snabb genomgång på Libero så blev detta resultatet. Klart godkänt. Pälsen liksom rasade av. Tummen upp och tack för tipset.

Att tömkörningslongera Libero brukar vara en pärs. Idag bara ramlade allt på plats. Han vågade ta för sig. Det gick att leda honom i inner utan att han kastade sig iväg, vände eller slog ifrån. Har haft en tuff tillvaro med att få denna häst att acceptera bettet. Men idag var han lugn, avslappnad och bara mjuk från det att vi gick ut till dess att vi gick in. Hoppas det ger sig nu. Bilder från det varv som brukar vara helt kaos.

Hugo bestämde sig för att rida min häst idag eftersom man får gå efter vägen med den. När han ridit klart bytte jag utrustning och tömkörde efter vägen. Tränade tempoväxlingar i trav. Tränade även sidvärtsövningar. Nu sitter jag i soffan, är helt slut efter förmiddagens maraton. Bytte bett på honom idag. Har sedan han var föl bara använt novabett. Idag blev det ett ihåligt tredelat och bettskivor. Många tittar lite konstigt på mig eftersom jag alltid har bettskivor på mina hästar. Det är verkligen döfult men jag gillar dem. Har alltid varit en fan av dem. Gillar att bettet ligger stadigt i munnen. På Libero är det toppen och hindrar att bettet glider iväg när han flyr. Vilket händer några gånger per pass.

Ligger i soffan. Hästarna har precis kommit in. Moffa och mommo kom förbi. Moffa tog med sig jr ut på en skotertur. Under tiden sadlade jag Cielo och gav mig ut på tur. Fina, fina lilla C. Han är nog faktiskt en av de bättre hästarna jag haft i min ägo. Blir både glad och stolt varje gång jag kliver upp på honom. Red först lite på ridbanan och begav mig sedan iväg efter vägen. Tränade skänkelvikningar. Var första gången och var väldigt svårt åt höger. Att däremot samla upp honom och hitta energi för att stå på stället och trampa, det är liksom naturligt. Allt man behöver göra är att räta upp sig och spela lite med fingrarna. Poff, säger det bara så trycker han ner bakkärran och trampar på som att han aldrig gjort annat.

Efter en välförtjänt middag tog jag med mig barnet ut igen. Han åkte snowracer medan jag tog in hästarna och lade på Libero grejorna. Bestämde mig för att tömköra. För första gången så lyckades jag tömköra utan större senarion. Han försökte flippa ur minst fyra gånger men jag har lärt mig att läsa alla signaler så jag var snabb. Tillslut gav han bara upp. När jag tömkört ville Pricken rida. Bytte utrustning och lyfte upp barnet.

Vi har haft en riktig toppendag idag. Hugo har varit påskkärring och önskat Glad påsk till mormor och morfars grannar. När vi käkat middag åkte vi hem. Väl hemma möttes jag av ett jäkla liv. I hästhagen var det inte vara två hästar, utan där var även två jakthundar. De var i full färd med att hålla igång hästarna. Jag kastade in Freja i huset och sprang dit. Libero var blöt i svett och Cielo flåsade som en maratonlöpare. De var helt uppe i varv. Började ringa runt och försöka få tag på en ägare till hundarna. Lyckades inte. Drev ut hundarna från hagen och plockade upp resterna av den grind som en gång varit där. Plankor över hela hagen, i tiotusen bitar. Såg på en gång att det var någonting galet med Cielos högra framben.

Pappa hade under tiden jag fixat i hagen ringt en granne. Han skulle komma och ta fast/hålla i hundarna så jag skulle få in hästarna. Medan jag väntade tog jag in det sovande barnet i huset och bäddade ner honom i soffan. Startade babyvakten och skyndade mig ut för att möta upp grannen. Fick in hästarna. Drog snabbt igenom Liberos ben. Hittade ett balltramp, det var allt. Cielo hade också ett balltramp men han hade även en svullnad över djupa böjsenan. Kylde benet och drog på lindor fram. I väntan på mamma och pappa bestämde jag mig för att bädda ner barnet i sängen. Han somnade snabbt om. Mamma polisanmälde händelsen medan jag fixade med hästarna. Lindade av Cielos ben och kunde snabbt se att svullnaden gått ner. Kylde lite till och lindade om benen. Borstade och fixade honom klart inför kvällen. Tog ut Libero på stallgången. Gick igenom hans ben ännu en gång. Medan jag kollade på frambenen kastade jag en blick på hans vänstra bakben, det som han skadade påsken för två år sedan. Det var svullet. Inte så konstigt. De har sprungit som galningar i hagen. Underlaget just nu är snö/is, knaggligt och stenhårt. Lätt att man fläker sig eller trampar snett om man rusar runt helt okontrollerat. Lindade om honom också.

Nu står de där och äter. Jag har precis kommit in. Tror jag ska störta i säng. Hoppas verkligen att jag slipper ta ut veterinären i morgon. Vill bara att de ska vara friska och glada.

I går passade jag på att röra på fläsket genom att motionera mig. Bestämde mig för att ta en lång sparktur. Med mig hade jag Cielo. Han trampade snällt bredvid sparken och ibland fick jag även draghjälp ;)

På kvällen bestämde jag mig för att longera Libero. Hugo somnade tidigt och jag hann göra allt klart innan det blev mörkt. Är väldigt skönt med långa dagar.

När jag tog ut hästen var han taggad. Lät honom jobba i galoppintervaller. Hade ställt klockan på mobilen och lät honom galoppera i två minuter, skritt en minut och galopp två minuter. Efter några sådana genomkörare i båda varven var han mer samarbetsvillig. Han kändes dock väldigt stel och tråkig. Bestämde mig för att arbeta med böjningen eftersom han hela tiden sprang med huvudet utåt. Ställde, böjde och mjukade upp honom. Det hjälpte inte. Han blev bara uppjagad. Tog fast honom, gjorde halt och ställde honom stillastående lite i båda varven. Släppte ut honom längs spåret och då satt allt på plats! Han spårade med bakbenen och plötsligt var det inte alls det minsta stumt och segt i linan. Jag behövde bara skaka lite i linan för att han skulle påminnas om åt vilket håll han skulle vända huvudet. Supernöjda var vi i alla fall, både hästen och jag när vi gick in.

"-Nej, mamma. Du får inte rida min häst. Du får rida den där svarta! Libero är min häst! Nu är jag arg på dig. Du frågade inte ens."
/Hugo 2,5 år

Ja, jag ångrar inte alls att jag tjuvred. Hästen var lugn och lyhörd. Alldeles, alldeles underbar. Avslappnad. Jag kände mig för första gången på så länge, helt tillfreds med honom.

Cielo fick en omgång långa tyglar. Håller på att prova in honom på ett nytt bett. Han var inte alls nöjd. Har alltid haft Novabett och det verkar som att det är hans melodi. Han får lalla på med det ett tag till.

Det har verkligen varit ett fantastiskt väder! Vinterpälsen rasar av hästarna. Har kunnat vara i stallet med ridbyxor, utan långkalsonger! Hade dessutom bara en t-shirt under jackan. Underbara vår.

Har inte bara hunnit fixa hästarna, jag har även tagit en lång promenad samt städat huset. Tog ner den gigantiska och supertunga tavlan från väggen i vardagsrummet. Satte dit en stringhylla i stället. Blev nice. Nu är jag dock lite tagen. Kroppen värker och handen vilar skönt i sjukgymnastens handledsskydd.