Sprang runt på gården i säkert en timme, ropade och vände på varenda sten för att hitta Bu. Ingenting. Inte ett livstecken. Moloken gick jag in. Då ringde telefonen. Det var grannen. Bu var hos honom och åt på hans perfekta gräsmatta. Han hade kommit dit tillsammans med två harar. Han har lekt med hararna här hemma i några dagar och de lurar iväg honom. Han springer allt han orkar med sina korta ben medan hararna hoppar sakta och graciöst.

Jaja, vi var och hälsade på honom idag. Han hade inga planer på att flytta hem igen. Vi får göra ett nytt försök när vi är bättre rustade. Farbrorn är nöjd, han kommer bra överens med Bu och gillar hans sällskap. Hugo var inte alls nöjd, han ville ha hem sin kanin.