Nu har jag lämnat Nemo på Strömsholm. Allt gick bra och han uppförde sig över förväntan. Jag talade om att han måste ha munkorg för att inte klippa några fingrar med sina små sylvassa gaddar när det är dags att ge honom spruta. Jag talade även om att de behöver vara två. Hoppas allt går bra nu. Det gjorde så ont i mammahjärtat när jag lämnade ifrån mig min lilla ögonsten. Han stretade och drog i veterinärens koppel. Jag sa snabbt hej då och att vi ses snart. Han är så klok. När jag sagt det så gick han snällt med tanten.

Jag plockar och försöker att få plats med all packning. Det är konstigt att hur stor väska man än har så är den alltid för liten när man ska åka härifrån. Kläderna växer? Nemo tog plats i sin flygväska redan i går när Milla packade deras grejor. Denna gång har han gett sig på att han inte ska bli lämnad. Åker mot Kallax runt två och i morgon är det en stor dag för Nemo. Hoppas allt går bra för honom.

Tänk att någon som är så här liten och söt kan vara så totalt odräglig. Han skapar total oordning i hundflocken. De blir stressade och nervösa så fort han kommer innanför dörren och det är inte så konstigt. Hans beteende är under all kritik. Han flyger på de andra hundarna helt oprovocerat, han visar tänderna till alla som sätter sig på fel plats och han markerar genom att kissa inne. Det är samma sak varje gång vi kommer norrut. Han blir ett monster, helt förbytt. 

Nemo har denna jul varit i sitt esse och jag har nu kommit fram till ett beslut. Jag var först helt uppgiven och såg ingen annan utväg än att låta min älskade lilla vovve somna in. Han har alltid varit lite "kocko i kolan" men jag har lärt mig att leva med det. Han lyckas hållas när jag är hemma i Västerås med honom och det bara är vi. Han kan med Anders men förmodligen inte mer än så heller. Nemo gillar bara sig själv. Han står ut med mig för jag ger honom mat och kliar honom i nacken när han kräver det. Efter många timmars grubblande och när uppgivenheten lagt sig lite så hade jag kommit fram till ett beslut. Jag ska kastrera honom. Det blir sista utvägen. Har bokat in honom på Strömsholm och vi åker dit redan på torsdag förmiddag.

I morse ringde min kusin och bjöd in sig på kaffe. Hon ville leverera en julklapp till mig. Och vilken fin julklapp det var :) Hon tyckte att hon tänkte på mig när hon såg den och det förstår jag. Hon ansåg att jag bara måste ha en sådan till allt te som jag dricker ;) Jag är väldigt nöjd med min tidiga julklapp!

Tack Jessi!

I tisdags träffade jag min allra bästa kompis Erik och hans sambo Karin. Vi var ut och käkade. Det var otroligt trevligt. De bor i Stockholm och trots att jag bara bor en timme ifrån dem så blir det oftast bara att vi träffas när vi är i Kalix. Tänk vad lustigt :)

I onsdags besökte jag badhuset för att simma några längder. De renoverade badhuset för några år sedan men jag har inte besökt det så det blev en trevlig överraskning som väntade mig. De hade gjort superfint! Simmade mina 60 längder och hoppade sedan ner i bubbelpoolen för att bubbla lite. Det roliga med Kalix är att alla är så trevliga. Det var inte så många på badet men alla som var där pratade med mig. Det var inte att de bara sa hej och nickade lite. Nej, de pratade verkligen. Ställde frågor och var sociala. Det var ingen jag kände där men jag hade ändå otroligt trevligt. Tänk vad helt okända människor kan lyfta ens dag.

Idag kommer Emme. Jag pratade med henne i går och hon refererade att hon skulle åka flygplanet till mormor och morfar. Pappa och jag klunsade nu på morgonen om vem som skulle åka till Kallax och hämta dem. Jag var så säker på att jag skulle vinna, det brukar jag alltid göra. Sten, sax, påse går, i min värld, inte att förlora. Det gjorde jag. Det blir alltså jag som får äran att även denna dag åka till Luleå. Ja, ja, vad gör man inte för söta lilla Emme. Go unge! Saknar henne massor :)

Nemo och mammas vovve Tindra myser i värmen från kaminen.

Jag har de senaste gångera jag rest iväg packat lite i sista minuten. Det gjorde jag även denna gång. En timme innan bussen till Arlanda skulle gå kastade jag ner lite kläder i min väska. Tre dagar senare insåg jag att jag använt min garderob :) Ops! I går bar det av till Luleå. Där köpte jag på mig lite nya plagg. Toppen! Det var en intensiv dag. Vi steg upp tidigt och handlade mat. Drog sedan iväg till Luleå. Gjorde både city och Storheden. Jag var helt slut när vi äntligen var hemma igen. Nya strumpor, underkläder och vanliga kläder fanns med i mina påsar. Allt man kan behöva. Nu med facit i hand så hade jag inte behövt packa med mig någonting :)

Jag lyckades även få med mig min favorittidning

Och älskade Mark. Vad vore livet utan Mark?

Att min Nemo är en väldigt speciell individ har nog inte gått någon förbi. Jag lämnade honom i Kalix när jag var upp för morfars begravning. Nemo hatar att vara i Kalix. Mest av allt ogillar han sällskapet. Jag hade inte befäst min plan om att han skulle stanna och han har i en hel vecka bott i sin flygväska i hopp om att jag skulle inse att jag glömt honom. Han har väntat och väntat. När jag äntligen dök upp en vecka senare så var han sur, arg, grinig och fruktansvärt besviken på mig. Han hälsade inte på mig när jag klev innanför dörren. Han morrade åt mig. I två dagar. Han har fortfarande inte kommit över mitt fruktansvärda svek. Trots att jag fjäskat, myst och lekt med honom. Nä, det kommer förmodligen att ta till midsommar innan han kommer att förlåta detta. För att göra en redan infekterad situation ännu värre så måste han idag klippa klorna och tvätta sig. Ja, ni kan förstå att jag har en del att arbeta med för att jag ska kunna jobba upp min status igen.