Ligger här med en sovande gosse på min arm. Idag har varit en tung dag. Jag har sagt farväl. Finaste farbror polisen har lämnat oss. Det gör så ont i mig, det ska gudarna veta. Ni har tagit någon med en så betydande roll ifrån mig. Han har hjälpt mig med både gården och Hugo. Nu är det tomt, så fruktansvärt tomt. Han kommer inte ringa för att kolla att jag är inne från stallet eller att jag klarar mig. Han kommer inte kliva in genom dörren klockan åtta på lördagarna för att ropa på Hugo. Han kommer inte att vandra runt ägorna för att kolla att allt står rätt till. Inte en enda gång till kommer han att stå på vedbacken med händerna i fickorna på sina manchesterbyxor och konstatera att veden räcker hela vintern. Han kommer inte att ta vägen förbi hästhagen för att se över sitt bygge och konstatera att han och min far tillslut lyckades få den där svarta hästen att hållas i hagen. Inte en enda gång till kommer han stå på tröskeln in till stallet medan jag mockar. Inte en enda gång till kommer jag få höra tjutet av lycka från min son när han får träffa sin kompis.

Sov gott bästa farbror "farbror polisen". Vi glömmer dig aldrig.