Fick ett telefonsamtal. Tre vuxna med fem tillhörande barn mellan två och sex år, ville komma och titta på hästarna. Tog in hästarna, lät Hugo rida lite på Libero innan de andra skulle komma. Libero blev snabbt medelpunkt med sin nyfikenhet och sin milda framtoning. Han älskar verkligen barn. Han nosade försiktigt på var och en av dem. Bland alla barnen hittade han just sitt människobarn, Hugo. Han höll reda på honom hela tiden. De andra barnen hade med sig morötter och då blev plötsligt även lilla C intresserad. Alla fick morötter, även kaninerna.

Som jag längtat och som jag väntat! Nu är den äntligen här! Sommartiden. Välkommen. När barnet vaknade klockan fem så var klockan sex! Kan det bli bättre? Nä, tror inte det :D

Han kom i säng i tid och ljuset ville liksom aldrig ge sig. Jag passade på att njuta av lugnet. Hästarna var så nöjda. Tog de nya silikondropparna som jag köpt och behandlade manarna. Sedan flätade jag dem och satte mina nya rosa snoddar. Supersnyggt!

Jag tog ut Libero. Jisses, vilket superpass han gjorde! Underbara häst. Han gick bara från klarhet till klarhet. Han har varit mest bara jobbig denna vecka så det var så skönt att han plötsligt kom på att han skulle samarbeta. Det blir liksom så enkelt att jobba med honom när han är på det är humöret. Gör jobbet helt på egen hand.

När jag tog ut lilla C i går så var han halt. Kändes som att dra ner rullgardinen. Det gör ont i mammahjärtat när ens älskling är sjuk. Hade på känn att det var en hovböld men var inte säker. Lät honom vara ute i hopp om att jag skulle ha rätt. När jag fodrade dem på eftermiddagen gick han på tå och jag var då helt säker på problemet. Han rörde sig ganska obehindrat och när de ätit fick de komma in.

På kvällen var hovbölden ett faktum. Öppnade den genom kronranden och efter en ordentlig rengöring var hästen som ny igen! Jag hurrade och kände mig så himla nöjd.

Denna morgon var hältan som bortblåst och såret var torrt och fint. När de kom in på kvällen var det som att den aldrig varit där. Tack, för torra och hårda snöhagar. Bidrar till snabb läkning.

Det är tre år sedan. Men varje gång jag spänner för lilla C i vagnen så blir han precis så här glad. Han älskar verkligen att bli körd. Ridning...inte alls lika kul.

Hugo var så trött att han somnade redan halv sex! Jag tog tillfället och skyndade mig ut. Fixade snabbt stallet och tog in hästarna. Libero blev tjurig eftersom han ansåg att han var för hungrig för att motionera. Hade tagit av honom grimman och fixat lite under tiden. När jag skulle in i boxen för att ta ut hästen så vägrade han bli fasttagen. Slutade med att han kastade sig ut ur boxen och ut på gården. Jag svor för mig själv. Hade stalldörrarna på vid gavel, ja och självklart hade jag ingen tanke på att stänga boxdörren innan jag började bråka med hästen. Hade dock tur att höet i boxen hägrade mer så han var snabbt på plats så fort jag gått ut på gården för att ta fast honom. Han sprang förbi mig i ett rasande tempo och stod snällt i boxen när jag kom in. Tog en godis och vips, så var grimman på hästens skalle. Släpade ut honom på stallgången och lade på serretan.

När vi kom ut så vägrade han att skritta fram. Jag fick kämpa för att få honom lugn. När han äntligen fick trava så fullkomligt exploderade han och sprang som en galning runt på volten. Försökte få honom att ta ner tempot men han vägrade. Konstaterade efter ett tag att jag får använda sunt förnuft. Så många gånger som jag sprungit idioten på boxningsträningarna så kan jag bara inse att ingen orkar i all oändlighet. Så jag väntade och väntade och väntade. Plötsligt tog energin slut. Soppatorsk. Då började vi jobba. Inte kul för hästen som ansåg att han var klar när han sprungit klart. Stackars Libero, ingenting gick som han tänkte denna kväll. Allt, precis allt, gick emot honom.

Jag känner mig dock stolt. Jag börjar se och kunna "hingstens" mönster. Han är en riktig tuffing och det försvar han använder mot mig för att få mig att backa är att verka rädd. Smart kille. Synd för honom att jag ÄNTLIGEN börjar kunna läsa av honom.

Eftersom vi reser väldigt lite nuförtiden så hinner transporten helt snöa in och frysa fast under vintern. Denna dag bestämdes det dock att den skulle skottas fram och dras loss från snöhögen. Sagt och gjort. Bilen hade inte en chans så traktorn fick rycka in och göra sitt jobb. Tog sin lilla tid men nu står den parkerad på gården, lättillgänglig.

Cielo har fått ett rivsår på sitt ena bakben. Han är inte halt, det är inte stort och inte djupt men lyckas inte riktigt få någon skorpa på det när han springer runt i snön och luckrar upp det hela tiden. Verkar inte infekterat men vätskar lite. Det är drygt med småsår. De har tendens att läka dåligt under vintern när det är snö och kallt.

Libero var verkligen på hugget i går. Supertaggad. Gick knappt att få in honom i stallet. Gjorde snabbt i ordning och tog med honom ut. Longerade på ridbanan, som för övrigt inte var skottad sedan de senaste snömängderna. Han fick kämpa. Sedan var han nöjd, å så nöjd.

Idag har pappa skottat banan så nu går den att använda även till annan motion. Känns toppen!

Det har varit en riktigt bra dag. Hugo har lärt sig att gå...på riktigt. Inte bara några steg. Jag har dessutom samlat ork till att klippa honom. Är inte lätt att få honom att sitta stilla. Men det blev bra, han var också nöjd!