När jag tog ut lilla C i går så var han halt. Kändes som att dra ner rullgardinen. Det gör ont i mammahjärtat när ens älskling är sjuk. Hade på känn att det var en hovböld men var inte säker. Lät honom vara ute i hopp om att jag skulle ha rätt. När jag fodrade dem på eftermiddagen gick han på tå och jag var då helt säker på problemet. Han rörde sig ganska obehindrat och när de ätit fick de komma in.

På kvällen var hovbölden ett faktum. Öppnade den genom kronranden och efter en ordentlig rengöring var hästen som ny igen! Jag hurrade och kände mig så himla nöjd.

Denna morgon var hältan som bortblåst och såret var torrt och fint. När de kom in på kvällen var det som att den aldrig varit där. Tack, för torra och hårda snöhagar. Bidrar till snabb läkning.