"Det kommer aldrig bli som förr. Nä, det kan bara bli bättre. Bli bättre." /Laleh

Idag har älgjakten dragit igång. Lycka för mig eftersom pappa ska campa här i en vecka. Jag har fått motionerat båda hästarna, ställt in remmarna på de nya grejorna jag köpt för länge sedan, jag har ordnat med deras persedlar OCH jag har kunnat ta en välbehövlig promenad. Den lycka som jag känner just nu är obeskrivbar. Förra året var tungt (och eftersom jag är lärare så räknar jag åren från läsår till läsår). Har varit beredd att ge upp hästarna så många gånger. Jag har inte orkat, jag har känt mig oinspirerad och inte tagit mig tid. Har fixat stallet och motionerat dem efter förmåga. Nu känns det helt annorlunda. Jag känner mig lugn. Kan fokusera på det som är viktigt för min återhämtning. Jag känner lyckan i att bara få lägga på grejorna på hästarna. Se lyckan i deras lugn. Den harmoni som de får när de arbetat. Nu kan jag se den. Hela det året som gått har jag liksom bara tyckt att de är otillfreds med tillvaron men idag gick det upp för mig, att den känslan äger jag. Hästarna är nöjda, det går ingen nöd på dem. Det känns skönt att förstå. Tänk vad klok man kan bli av att för första gången på två år kunna lämna gården för en promenad, helt ensam. Det ni, det är en lyx som inte är alla förunnad! Men min dag, den kom den med.