Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varma täcket igen. Det är lyx.

Jag känner att jag förändras i mitt tankesätt. Jag försöker förkovra mig, dyka ner i allt för att lära mig och utvecklas. Jag är på väg in i en ny fas i mitt liv. Jag är stolt över mig själv och den jag är på väg att bli. Mina prioriteringar håller på att förändras och hela mitt mönster för hur jag ska vara som ryttare håller på att förändras. Jag vågar tänka helt själv. Jag vågar släppa all prestige. Jag vågar se de små framsteg Cielo gör. Har alltid varit så otålig och allt har tagit såååå lång tid. Plötsligt kommer resultaten snabbare än jag räknat med. Cielo har alltid varit "bökig" när jag ska lägga på grimman. Har tränat varje dag i två veckor och nu gör han det. Han sänker sitt huvud och landar nosen i grimman helt själv. Han väntar på mig och att jag ska knäppa den. Det går inte att förstå denna aha-upplevelse förrän man är där. Jag ser fram emot vår framtid. Våra utmaningar och det arbete vi kommer att göra...tillsammans. Jag ser för första gången all den potential Cielo besitter. Den klokskap som finns i honom. Det är så mycket lättare att se när man tar ner farten och vågar vänta på resultaten. Jag har även turen att få omge mig med kloka människor. Många av de saker de säger fastnar och när jag grunnat ett tag så vet jag precis hur jag ska tänka och agera för att ta det till mig.

Denna kväll ger jag mig själv en klapp på axeln och är stolt över den människa jag håller på att utvecklas till. Att jag vågar låta mig själv landa i den jag egentligen är och därigenom tillåta att mitt tankesätt förändras. Jag vågar prioritera annorlunda och jag vågar låta mig själv utvecklas tillsammans med min häst.