När alla andra i familjen gör sig redo att åka iväg och äta så kommer "the typical hästägaren" på att denne ska gå ner till stallet och klippa en häst, lite snabbt liksom. Behöver jag säga att jag är familjens mest ogillade person just nu. Hur som helst, maten är intagen, barnet är sövt och jag trampar ner till stallet. Känner mig så nöjd över att lilla C är klippt. Var liksom värt lite sura miner :D Att hästen dessutom tog klippningen med ro känns lite extra bra. Men det känns väntat att han inte skulle hetsa upp sig i onödan!

Idag är det Dorados födelsedag. Idag är även den dagen då jag förra året hämtade ut min dödsdömda Libero från kliniken. Operationen hade lyckats och jag gick på små moln. Det var nog Dorado som vakade över honom. Han visste nog att jag inte skulle palla att måsta lämna ifrån mig ännu en drömhäst.

Lycka! Hann göra allt stallarbete innan solen gav upp för idag och skymningen smög sig på. Pojkarna har fått nya pjuks, verkar supernöjda. Liberos var racersnabba och Cielos, ja de studsade mest men han verkar supernöjd med det!

Fick ett telefonsamtal. Tre vuxna med fem tillhörande barn mellan två och sex år, ville komma och titta på hästarna. Tog in hästarna, lät Hugo rida lite på Libero innan de andra skulle komma. Libero blev snabbt medelpunkt med sin nyfikenhet och sin milda framtoning. Han älskar verkligen barn. Han nosade försiktigt på var och en av dem. Bland alla barnen hittade han just sitt människobarn, Hugo. Han höll reda på honom hela tiden. De andra barnen hade med sig morötter och då blev plötsligt även lilla C intresserad. Alla fick morötter, även kaninerna.

Som jag längtat och som jag väntat! Nu är den äntligen här! Sommartiden. Välkommen. När barnet vaknade klockan fem så var klockan sex! Kan det bli bättre? Nä, tror inte det :D

Han kom i säng i tid och ljuset ville liksom aldrig ge sig. Jag passade på att njuta av lugnet. Hästarna var så nöjda. Tog de nya silikondropparna som jag köpt och behandlade manarna. Sedan flätade jag dem och satte mina nya rosa snoddar. Supersnyggt!

Jag tog ut Libero. Jisses, vilket superpass han gjorde! Underbara häst. Han gick bara från klarhet till klarhet. Han har varit mest bara jobbig denna vecka så det var så skönt att han plötsligt kom på att han skulle samarbeta. Det blir liksom så enkelt att jobba med honom när han är på det är humöret. Gör jobbet helt på egen hand.

När jag tog ut lilla C i går så var han halt. Kändes som att dra ner rullgardinen. Det gör ont i mammahjärtat när ens älskling är sjuk. Hade på känn att det var en hovböld men var inte säker. Lät honom vara ute i hopp om att jag skulle ha rätt. När jag fodrade dem på eftermiddagen gick han på tå och jag var då helt säker på problemet. Han rörde sig ganska obehindrat och när de ätit fick de komma in.

På kvällen var hovbölden ett faktum. Öppnade den genom kronranden och efter en ordentlig rengöring var hästen som ny igen! Jag hurrade och kände mig så himla nöjd.

Denna morgon var hältan som bortblåst och såret var torrt och fint. När de kom in på kvällen var det som att den aldrig varit där. Tack, för torra och hårda snöhagar. Bidrar till snabb läkning.

Det är tre år sedan. Men varje gång jag spänner för lilla C i vagnen så blir han precis så här glad. Han älskar verkligen att bli körd. Ridning...inte alls lika kul.