O, jisses vad snö det damp ner igår! Helt underbart, om du frågar mig alltså. Ingen av mina killar gillar snön. Hade ut Dorado på töm. Han har vilat i två dagar eftersom det varit stenhårt i backen. Så han var taggad, riktigt taggad. Vinden ven, snön virvlade kring honom och träden i skogen bredvid ridbanan knakade, vilket blev för mycket för min vinterkänsliga spanjor. Han kastade sig iväg i full fart vilket resulterade i att det kastade upp snö under magen på honom, någonting han aldrig verkar vänja sig vid. Han blev ännu mer tokig. Det skulle nog jag också bli om jag på allvar trodde att jag var förföljd av någon som kastade snöbollar på mig :D

Problem nummer 2, är lilla Nemo. Hans korta ben är inte gjorda för tung, blöt djupsnö. Nä, se Nemo han är mer en barmark och solkille, precis som Dorado. Jag tvingade honom ut ur bilen när vi var i stallet igår. Han vägrade att hoppa ner i snön så jag "knuffade" honom lite. Han tappade balansen och störtade med huvudet före ner i snön och där satt han. Jag skrattade så jag nästan dog medan jag fiskade upp hunden från snödrivan. Lyfte upp honom in i bilen igen och jag säger bara en sak: Om blickar kunde döda så skulle jag ramlat ner stendöd i snön.

När vi skulle ut på vår morgonpromenad så var det inte direkt plogat. Det var sjukt mycket snö och Nemos korta ben fick ännu en gång springa som galningar. Vi gick den långa rundan och när han väl förstod att det är den vägan vi svänger in på så vände han snabbt hemåt och bara tittade på mig.

- Snälla mamma, jag är ingen utekille!