Var helt omöjligt att få bort isen från rutorna när jag skulle åka till stallet. Skrapade så fingrarna och armarna värkte. Väl ute så började jag förstå hur kallt det egentligen var. Förstår inte kylan här i södern. Det är inte mer än -2 grader på termometern men det råa kalla går in i märgen. Kastade på grejorna på Dorado och hoppade upp. Huu, kallt om ändan. Måste rota fram rumpvärmaren av fårskinn. Glömde klä mig ordentligt eftersom det varit plusgrader i flera dagar så var det som att hjärnan inte fattade att det är kallt igen. Hade tur för jag hade glömt en av mina jackor i stallet så jag bytte min väst och fleecejacka mot en fodrad jacka. Den värmde fint. Hade bara ett par tunna vantar och inget pannband under hjälmen. Det var kallt om öronen. Skrittade från gården samtidigt som jag startade pannlampan som jag fäst på hjälmen. Dorado hoppade rätt upp i luften. Sedan var han lite avståndstagande mot den ljusa fläcken på backen som var framför fötterna på honom hela tiden. När jag kom tillbaka till stallet så var jag stelfrusen. Tog av Dorado alla grejor, gav honom mat och gick en kort sväng med Nemo. Hoppade in i bilen, vred upp värmen, skruvade sätesvärmaren på max och begav mig hemåt. Väl hemma spolade jag upp ett hett bad och avslutade med en kopp varm choklad. Nu börjar känseln i fötterna att komma tillbaka och fingrarna orkar skriva. Skönt att vara återställd igen.