Min helg har varit alldeles, alldeles underbar. Har bara satsat en massa tid på mig själv. Handlat, städat, tvättat, fikat, lekt med Emme och så förstås det bästa av allt...GLOBEN! Har inte ord för att beskriva denna händelse. Jag går fortfarande på små moln efter min upplevelse. Jag känner mig otroligt taggad och vill bara komma igång att rida på riktigt. Det är tur att vi flyttar till ridhuset i morgon, då kan vi komma igång på allvar. Det känns bra. Det händer så mycket bra i mitt liv just nu och jag känner mig glad för det. Jag besökte annexet och shoppade lite när jag var i Globen igår. Det är någonting speciellt med att bara få gå runt och känna, klämma och drömma om allt man skulle vilja ha. Jag köpte så fina saker till min lilla Dorado. Han fick ett nytt svart schabrak med röd brodyr. Lägger upp bilder när jag tagit några. Köpte en lina med de spanska färgerna när det var PREchampionatet på Strömsholm, nu har jag köpt ett grimskaft i samma utförande. Skitsnyggt. Hittade en superfin PRE namnskylt och fyndade ridbyxor också.

Jag har plockat ihop mina grejor inför morgondagens flytt. Känns kul att städa och få koll på vad man har för grejor. När jag kom hem var jag djupfryst. Tog ut Nemo på en kort promenad och bestämde mig sedan för att kolla på "Sex and the city 2". Jag önskar att allt kunde vara som på film, i alla fall för en dag. Det skulle vara så kul att bryta sin vardag och göra någonting helt oväntat. Skulle jag få välja vilken film jag skulle landa i så skulle jag välja min favvo "The holiday". Den är sjukt bra. Jag skulle välja att ta Cameron Diaz plats och få spela mot Jude Law. Han är såååå het. Han är inte bara ybersexig, han har även en underbar accent ;) Men vad är en bal på slottet när man kan få vara här, mitt i verkligheten, helt ensam i den skitkalla och blåsiga svenska vintern. Jag tänker inte mörka med att jag mår skit idag, har gjort det i flera veckor nu. Var tillbaka till läkaren idag. Min kropp har stött bort medicinerna och min läkare var en aning rådlös. Skitdoktor. Jag spydde på golvet i hallen och det fanns ingen som kunde stryka mig på ryggen och säga att allt kommer att ordna sig. Det är därför jag behöver en Gud, någon att tro på. Någon som kan lyfta min dag precis som Edward Gal gjorde. Han räddade hela min natt. Tänkte på honom när jag skulle försöka somna. Tänkte på när han red in på banan och hur han gav tecknet om att musiken skulle startas. Musiken han valt var musiken till min absoluta favoritfilm. Jag kände det i hjärtat. Vem kunde ens tro det, att jag och Edward Gal skulle ha så mycket gemensamt! Undra om han skulle kunna tänka sig att kolla chickflick med mig? Tänk vilken kille. Han har bra smak när det kommer till filmer, han är mjuk, han är het, het, het och rider som bara en riktig kille kan rida...som en Gud. Det är knappt så man trodde att det fanns killar som han. Killar som bara är så där alldeles, alldeles underbara.

När jag ändå är inne på frågan om Gud så vill jag berätta. Jag har under loppet av tre dagar haft besök av Jehovas vittnen två gånger. Jag var varken snäll, trevlig eller särskilt bemötande när de ringde på hos mig klockan 9 på lördag morgon. De pratade dessutom finska till mig. De hade lika gärna kunnat prata ryska, grekiska eller något av de hundratals andra språk jag inte förstår. Blev irriterad och nu tror Jehovas vittnen att jag är ateist. Jag tror det var därför de kom tillbaka till mig idag, de kom förmodligen för att frälsa mig ifrån ondo. De plockade mig såklart när jag skulle in med Nemo efter en kort lunchpromenad. När jag kom uppför trappan och skulle öppna dörren så flyttade de sig vänligt åt sidan. Jag drog en suck när jag förstod vad de gamla, snälla tanterna ville. Jag ville inte vara otrevlig men jag kunde inte låta bli. Jag hade bråttom, var på väg till läkaren och kände inte att jag hade någon tid alls över till dem. Den ena damen inledde med att säga:

- All denna stress i dagens samhälle skapar någonting negativt hos oss människor och vi behöver alla känna trygghet någonstans.

Då såg jag den, Vakttornet. Den lilla broschyren som postats till mig varannan vecka sedan i våras. Den har varvats på både svenska och finska. Just in case, man vet aldrig vilket språk jag egentligen pratar eftersom mitt efternamn är Waara vilket betyder berg eller liten kulle på finska. Jag flippade fullständigt och tror inte att jag kommer att frälsas fler gånger. Men vem vet, skam den som ger sig. Jag kan däremot nästa gång Jehovas kommer på besök tala om att jag hittat min Gud, han heter Edward Gal och han kan tillfredsställa mig på alla sätt. Jag kan dessutom säga att han finns...på riktigt. Att jag sett honom men att han inte går att ta på, inte för mig i alla fall. För jag är bara en helt vanlig dödlig. Det är inte Edward, han är lite mer än oss andra.

Nu blev det djupt så jag avrundar med lite vinterbilder på lilla Nemo.