Idag var det bara att hålla i hatten! Strålande sol, snö och -5 grader lockade fram energi hos lilla C. Jag spände honom för vagnen för en körtur. Jag kan sammanfatta det med att idag fick jag minsann åka! Han drog i högsta växeln och susade fram på den snötäckta ridbanan. Jag fick hålla mig i skakeln i kurvorna för att inte halka av sittdynan. Han sprang med öronen spetsade och jag kunde se hur glad han var. Jag var helt slut efter några varv och berättade för Gunilla hur fort det gått. Hon frågade om han var kontrollerbar. Det var han. Hon log. Gunilla är travmänniska, hon är van med fart, mycket fart. Vi var inte ens i närheten ;) Observera att jag är dressyrryttare. Jag är inte alls van med de högre växlarna och tyckte nog att det gick lite läskigt fort. Men Cielo var nöjd iallafall :)