Jag stod ute på gården idag när en gammal elev till mig passerade. Hon sken som en sol när hon såg mig. Hon gav mig en ordentlig kram och det kändes så bra. Att någon blir så glad av att se en måste ändå betyda att man gjort någonting bra för den personen.

När jag sagt hej då och var på väg hem så mötte jag en mamma till en av mina gamla elever. Hon tackade mig för att jag lagt en stabil grund för hennes barn att stå på. Hon hade fått högsta betyg i engelska och mamman var otroligt stolt. Det blev jag med! Det är så roligt att höra att det går bra för mina små stjärnor när jag släpper ut dem att prova sina vingar. Det är lika pirrigt varje gång.

Att träffa dessa två personer var precis vad jag behövde. Tänk vad ens vardag helt plötsligt blev så mycket enklare.

Nu måste jag sluta filosofera och sätta fart att jobba! Ha det bra så hörs vi igen fredag någon gång efter 12.00

Jag har i några veckor helt lagt mitt sociala liv på hyllan. Betygssättningen närmar sig och konstigt nog så är arbetsbördan alltid som värst då. Jag har inte träffat Cielo sedan i söndags och mitt hjärta gråter. Jag vet att personalen kollar till honom eftersom det ingår i hyran. Men det är inte samma sak. Jag har ett väldigt kontrollbehov när det kommer till lilla C. Jag har otroligt dåligt samvete och jag önskar bara att det ska bli fredag klockan 12. Efter det ska jag lägga mig och sova, för sömn är någonting som dagens lärare inte verkar behöva. De är sådana superrobotar som bara går och går. Det ska bli skönt att trycka på off och åka raka vägen ut till stallet.