Är på väg till Västerås. Lilla Emilia fyller fyra år på söndag. Jisses, vad tiden går fort. Känns som att det var i går jag höll det nyfödda knytet i mina armar. Älskade Emme. Har längtat efter henne så mycket att det gör ont i hela kroppen när jag tänker på henne. Jag är framme sent så jag träffar inte henne förrän i morgon men jag har blivit förvarnad om att hon tänker väcka mig tidigt. Det tvivlar jag inte på.

Micke kom förbi för att säga hej i går. Han hamnade snabbt i arbete. Han jobbade glatt samtidigt som han muttrade över att snyggHenka slutar sent...väldigt lägligt. Tore kom med traktorn och gafflarna. På gafflarna hade han min nya sadelkammare. Han och Micke hjälptes åt att placera den bredvid stallet. Det blev riktigt bra. För att ta sig fram till det stället där jag var helt säker på att jag ville ha den så var de tvungna att knuffa undan balarna och göra plats. Ingenting ska vara enkelt. Eftersom byggnaden tryggt vilade på traktorns gafflar så var det handkraft som gällde. Starka pojkar. 

När byggnaden var på plats så erbjöd sig Micke att hjälpa mig med att få in en höbal i hagen. Det kommer han förmodligen aldrig att erbjuda sig om att göra igen. Vi samarbetade och snabbt hade vi dock balen på plats i hagen. Han höll dock på att bryta ihop när han fått ner den från vagnen, och jag konstaterade att den inte stod exakt där jag tänkt ha den. Han bröt ut i värsta skrattanfallet. Det är hårt att hälsa på ute på landet. 

Precis när vi fyllt hönäten klart och kört in fyrhjulingen i garaget så gled Henrik in på gården. Han kom lagom till finliret. Han kom med ut på promenad med Nemo. Efter det fick han diska, jag gjorde det roliga, lagade mat. Han hängde tvätt också, eftersom jag somnade medan maskinen tvättade. Känner att Henrik är här för att stanna. Min moster ringde och nyfikade sig om honom i förrgår. Jag sa att vi träffats genom en kontaktannons. Att jag skrivit att jag ville ha "svar med foto på skruvdragaren". Hon tyckte det var superkul. Jag fick dock erkänna att jag inte alls skrivit någon kontaktannons och att jag träffade honom för första gången när han var och kollade vad det skulle göras för byggarbete i mitt hus. Han låg dock snabbt på plus när han satte in mina nya stallfönster. Då såg jag att han hade en rejäl skruvdragare , med andra ord en kille värt att satsa på  . Haha, kanske inte helt sant att jag kollade på hans skruvdragare. Konstaterade bara att han var snygg och sprang sedan vidare. Hade inte tid att stå där och samtala. Inte förrän flera månader senare...