Alla har vi något sätt att roa oss på kvällskvisten. Hugo bygger torn. Verkar vara det senaste, att testa om olika saker går att stapla på varandra.

Idag träffade jag två gamla kollegor. Den ena av dem är från Västerås, han jobbar nu i Övertorneå och det är lika roligt varje gång vi ses. Den andra har jobbat med mig här i norr innan jag blev mammaledig. Hon kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. Har aldrig blivit så väl mottagen som jag blev av henne. Vissa bara är på rätt plats. Hon gjorde min första tid i Svanstein till en mindre förvirrad tillvaro. Är väldigt glad för att just hon jobbade hos oss då. Idag när jag träffade henne så kändes hon så sprudlande, så som hon är. Det var precis vad jag behövde. I går ringde min telefon och på andra sidan luren var det en stalltjej som jag inte träffat sedan jag hade Casper. Det är länge sedan! Vi pratade länge men det kändes som att det inte alls var länge sedan! Tänk vad lite det behövs för att glädja någon.

Idag var det en jobbig kväll men samtidigt känns det skönt. Ett beslut som gör min tillvaro lugnare är taget. Vet tyvärr inte hur länge det håller men jag ska njuta så länge det går. (Har inte med hästarna att göra). Jag är så glad att jag har Hugo och hästarna. Ja, till och med kaninerna gör att jag känner mig uppskattad.