Tog ut Libero i går. Var förberedd på att det kommer att gå som vanligt. Två dagar innan hade han dock klarat av att trava över två cavalettibommar utan att springa runt med en jäkla fart. Han hängde inte i inspänningstyglarna, bar sig själv och lyssnade på mig.

I går tog jag ut honom i bara repgrimma. Släppte ut honom på en mindre volt och han drog inte iväg i trav. Nä, han skrittade runt mig lugnt och med stadiga steg. Lät honom komma fram i trav. Han travade lugnt, öronen pendlade. Han lyssnade på varenda kommando, precis så som han gjorde innan "någon" punkterade hans led. Jag fortsatte. Höll andan när jag bytte varv men det var helt onödigt. Visade sig att det fungerade precis lika bra i det varvet. Å, vad glad jag blev. Äntligen, äntligen kanske min häst är på väg tillbaka till mig. Det har krävt mycket tid, energi, nederlag, upp och nedgångar men nu vågar jag. Jag vågar lita på att vi är tillbaka som det team vi inte varit sedan det hemska i april. Tack fina Libero för att du lyfte min dag!