Ibland när jag glider runt och spanar på diverse events på FB så känner jag mig som en äkta läktarryttare. Ni vet, en sådan som kan och vet allt... så länge man sitter på läktaren. När man själv ska hoppa upp och göra samma sak så visar det sig plötsligt att man inte alls är det OS-material som man kände sig som när man tittade på bilder och filmer på nätet.

Jag har överseende med det mesta men det finns vissa saker jag verkligen inte kan med och det är följande:

-Kraftigt överviktiga hästar. Då måste man själv tänka till. Jag har själv suttit där och då var problemet för mycket mat och för lite/felaktig motion. Men är det en sak jag verkligen inte kan med så är det feta hästar. Nu menar jag inte de som går upp lite under betet, för det gör alla hästar. Jag menar de som är feta året runt. Man ser fettet på mankammen och runt svansroten. Hela hästen ser ut som en köttbulle, den är liksom jämnfet. Dag ut och dag in får hästen gå med detta, utan att någon tar tag i det! Usch och fy. Öppna ögonen och kan du inte se, väg hästen. Banta hästen om den är överviktig. Lägg om motionen. Gör vad som helst. Den går sönder annars!

-Människor som håller stram stångtygel men bridongtygeln hänger och flaxar. Det ger mig rysningar. Samma gäller de som rider med glappande tyglar, både stång- och bridongtygeln hänger. Vad är syftet med det?

-Undertempo. De som såsar på i någon sorts tempo som är mitt mellan skritt och trav. Hästen har oftast ett kraftigt framåtlut. Nej, den jobbar inte med bakbenen, den har all vikt framtill. Ryttaren håller oftast inte skänkeln mot hästen, utan håller den liksom ifrån. Det ser jätteroligt ut när benen pekar rätt ut från hästen. Så viss humor är det. Ser dock inte så skönt ut. Lägg skänkeln mot, jobba ihop hästen från dennes normaltempo. Då har bakbenen också fått chansen att komma igång. Det är trevligt att se bilder på hästar som jobbar med hela kroppen.

Jag har säkert trampat en och annan hästägare/ryttare på foten. Men jaja, det får jag ta.

 

Emma

20 augusti 2016 10:30

Ja kampen mot fetman har man ju deltagit i en del. Är jätterädd för att bli hemmablind och ha fläskisar i hagen. Samtidigt tror jag att många kan tro att Penny har världens tjockmage fast man lätt känner revbenen, hon är av den modellen. Med ponnyn jag hade var det ständig kamp men det lyckades faktiskt att få henne i fin form. Tyvärr krävdes det eget stall för att få till fungerande rutiner, en del begriper nog bara inte?

Inom western har en del det problemet att i viljan att få till den där fina lope-galoppen tar ryttarna ner tempot så mycket att bakbenen travar. Det är inte snyggt eller bra! Har ibland funderat över domares bedömningar men förmodligen är det väl lite av en sådan där modegrej som det är lätt att svepas med av utan eftertanke.

http://emmapafo.horselife.nu

Nina

20 augusti 2016 10:47

Ja, det är ett exempel men dressyrvärlden som känns lite mer hemma för mig kryllar av människor likt de jag beskrivit. Det finns i andra grenar också, har sett många exempel som man nästan faller baklänges av.

Fetma hos hästarna är nästan en regel än ett undantag idag. Dessa fantastiska kraftfoder som tas fram överdoseras tyvärr hos många. De rider inte alls så hårt som de tror och inte är hästen ute särskilt länge heller. De får ett antal kilo grovfoder men kraftfoder kan de få en hel tiolitershink av. Därför får hästen rent krasst mer kraftfoder än grovfoder. Men hemmablind, det var nog precis rätt ord. Hästar kan bli rejält feta även om de bara äter hö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...