Hugo ligger utslagen med över 40 grader i temp. Vårdar honom efter bästa förmåga. Är inte helt frisk själv heller. Men jag känner mig ändå nöjd. Pappa hjälpte mig denna kväll så jag i omgångar, mellan mina egna svettattacker kunde få hästarna motionerade. Det känns så skönt att jag nu kan däcka av någon timme. Med gott samvete kan jag sova och kurera mig själv. Vet att Hugo kommer vakna i natt, när Alvedonen börjar att klinga av. Men just nu ska JAG få sova. Känns nästan lite väl lyxigt!

Hann bara med Libero idag innan spöregnet kom. Prioriterade att måla i stallet, typiskt. Där hade jag kunnat vara när regnet kom i stället.

Longerade Libero. Han fick sig en riktig genomkörare och den stora magen fick jobba på. Ser fram emot att få ner honom i vikt igen och att han musklar på sig i stället. Blev dock bara skritt och trav idag eftersom han hetsar upp sig i galoppen. Galopptränade honom i går. Han har ett bättre tempo nu och rusar inte men han blir liksom prillig i huvudet. Gillar nämligen att galoppera :) Ville denna dag ha en lugn och harmonisk häst. Ansåg att jag hade nog med att han stångade sig mot bettet. Vi löste dock det lilla problemet. Gav inte upp förrän jag var nöjd, därav det långa longeringspasset. När han sedan gav med sig så fick jag en väldigt samarbetsvillig häst. Det är roligt att longera Libero. Han gillar att jobba på lina. Det gör inte Cielo. Han jobbar på bra i kanske tio minuter, sedan ger han bara upp den dötråkiga aktiviteten. Tänkte jag skulle köra honom men pappa skulle träffa jaktlaget så jag väntar med det till i morgon. Regnar ändå spö i backen. Då kanske han hinner bli ren eftersom han rullat sig sjutton varv. Skulle kanske sprungit ut i regnet och såpat in honom :-D

"Det kommer aldrig bli som förr. Nä, det kan bara bli bättre. Bli bättre." /Laleh

Idag har älgjakten dragit igång. Lycka för mig eftersom pappa ska campa här i en vecka. Jag har fått motionerat båda hästarna, ställt in remmarna på de nya grejorna jag köpt för länge sedan, jag har ordnat med deras persedlar OCH jag har kunnat ta en välbehövlig promenad. Den lycka som jag känner just nu är obeskrivbar. Förra året var tungt (och eftersom jag är lärare så räknar jag åren från läsår till läsår). Har varit beredd att ge upp hästarna så många gånger. Jag har inte orkat, jag har känt mig oinspirerad och inte tagit mig tid. Har fixat stallet och motionerat dem efter förmåga. Nu känns det helt annorlunda. Jag känner mig lugn. Kan fokusera på det som är viktigt för min återhämtning. Jag känner lyckan i att bara få lägga på grejorna på hästarna. Se lyckan i deras lugn. Den harmoni som de får när de arbetat. Nu kan jag se den. Hela det året som gått har jag liksom bara tyckt att de är otillfreds med tillvaron men idag gick det upp för mig, att den känslan äger jag. Hästarna är nöjda, det går ingen nöd på dem. Det känns skönt att förstå. Tänk vad klok man kan bli av att för första gången på två år kunna lämna gården för en promenad, helt ensam. Det ni, det är en lyx som inte är alla förunnad! Men min dag, den kom den med.

Jag älskar att kliva in i stallet. Speciellt nu. Det är rent och dessutom håller jag på att fräscha upp de vita väggarna. Har målat klart inne i boxarna. Den vita färgen är så vit att den nästan bländar. Love it! Blir toppen på de mörka höstkvällarna. Blir liksom lite ljusterapi. De mörka kvällarna har nämligen nått oss också. Det är så drygt. Gillar ljust dygnet runt.

Hästarna har idag fått komma hem på heltid. I morgon börjar älgjakten och då går ingen säker ;-D Då känns det bäst att ha hästarna bakom köksfönstret. Pappa satte dessutom upp värsta lampan åt dem så de får nästan dygnetrunt ljust. Och det bästa är att jag kan se dem även när mörkret kommer. De måste nämligen vara ute lite till eftersom jag inte varit direkt snabb med städning och målning av stallet denna sommar. De verkar dock inte ta det så hårt :-)

Har denna helg fått ta del av den ena efter den andra som lyckats på diverse träningar och tävlingar ute i landet. Å, vad glad jag blir för dem. Ett stort grattis till alla fina ekipage där ute i den riktiga världen. Någon gång kanske jag också får smaka på den sötman igen. Just nu är mitt mål att få igång Libero fullt ut, muskla på honom och rida. Få kontinuitet i ridandet. Det är lyx för mig! Jag håller dessutom på att plugga lite om långa tyglar. Någonting jag skulle vilja prova med honom men som han garanterat kommer hata. Longering är Liberos melodi och bara longering. Det är han bra på, det är han trygg med och går som en klocka :) Jag får träna mig själv på Cielo först så jag inte är blåbär när jag väl ska göra det på min explosionsmaskin.

Tack och god natt!