När alla andra i familjen gör sig redo att åka iväg och äta så kommer "the typical hästägaren" på att denne ska gå ner till stallet och klippa en häst, lite snabbt liksom. Behöver jag säga att jag är familjens mest ogillade person just nu. Hur som helst, maten är intagen, barnet är sövt och jag trampar ner till stallet. Känner mig så nöjd över att lilla C är klippt. Var liksom värt lite sura miner :D Att hästen dessutom tog klippningen med ro känns lite extra bra. Men det känns väntat att han inte skulle hetsa upp sig i onödan!

Idag är det Dorados födelsedag. Idag är även den dagen då jag förra året hämtade ut min dödsdömda Libero från kliniken. Operationen hade lyckats och jag gick på små moln. Det var nog Dorado som vakade över honom. Han visste nog att jag inte skulle palla att måsta lämna ifrån mig ännu en drömhäst.