Sitter och käkar frukost. Tittar ut på regnet som öser ner utanför fönstret. Borde vara relativt myggfritt idag. Junior leker i vardagsrummet. Tittade in där nyss, ser ut som att en bomb slagit ner och efter det har en virvelvind dragit fram. Jaja, vad är en bal på slottet. Släpper de tankarna. Tittar ner i min inspiration. Bläddrar, byter högtidligt blad. Känns väldigt spännande. Kanske skulle våga mig på någonting nytt.

Nu börjar det bli hög tid att inta sängen. Har miljoner saker kvar att göra, men nu orkar jag inte mer. Bestämmer mig för att tänka på refrängen.

Idag har varit en riktigt bra dag. Började med spöregn i morse. Sedan klarnade det upp och solen stod högt på himlen. Underbart. Kastade in sadeln och barnet i bilen och styrde iväg till hästarna. Fick inte fast Libero. Han hade rullat sig. Såg ut som sju svåra nödår. Döden. Cielo kom snällt med mig. Sadlade på medan junioren hoppade runt. Sprudlande glad, för han skulle få rida idag också. Vi kryssade fram mellan vattenpölarna men fick oss en ordentlig promenad. Han pratade, skrattade och var så himla nöjd. Cielo trampade lugnt på. Så stolt över hur bra han börjar bli på att bära Hugo. Han fick gång på gång höra hur fin han är, hur snäll han är och hur toppen han är. Hugo sparade inte på krutet denna dag. Han smackade, sa bra och gungade lite i sadeln så att hästen inte skulle stanna. Flera gånger frågade jag om vi ska gå tillbaka. Fick ett bestämt "nej" varje gång. Han ville jida. När vi äntligen var färdiga så var hästen helt svettig från värmen och jag med för den delen. Cielo fick godis efter godis och Hugo tackade så mycket för att han fått åka. Hela vägen hem pratade han inte om annat än sin fina häst.

När vi kom hem mulnade det snabbt på och åskan började mullra. Hugo lekte med sitt lego och jag passade på att fixa lite med hans babyalbum. Två år senare :-) Jaja, bättre sent än aldrig.