Har idag lämnat in min gröna pärla på verkstan. Han har fått nya däck. När jag körde ut till stallet kände jag hur han riktigt spann. Underbart med nya däck.

Bjuder i kväll på riktig Norrbottensrock ;D

Spelar den till min älskade pappa med en önskan om att den länge efterlängtade älgjakten går bra samt att den nyinköpta fyrhjulsdrivna jeepen går som en klocka. Ibland får jag för mig att min pappa inget hellre vill än att jag ska ta jägarexamen. Var med på älgjakten en gång. Fy, vad kallt det var. Vi steg upp innan det blivit ljust och jag trodde jag skulle dö av sömnbrist. Min pappa sitter inte på pass, han är hundförare så det var bara att trampa runt i skogen i flera timmar. Pappa råkade trampa på en gren och jag gick bakom honom (i nattmössan) och trampade på samma gren, han blev skitsur. Han förstod inte varför jag inte undvek grenen, inte jag heller. Han förklarade att jag inte är döv på något sätt, måste ju hört att han trampade på grenen. Fick förklarat för mig att man måste smyga mot älgen. Man vill ju inte att de ska få vittring. Jag var vid det laget så trött att jag sket i vilket.

När jag däremot vek undan grenarna och tittade ut över kalhygget där pappas hund skällde älg så kändes det helt underbart. Den känslan går inte att beskriva.  Kylan som biter i kinderna och de stela fingrarna glöms bort. Man blir sig själv för en liten stund.

Jag fick den dagen vara med om att se hur det gick till när en älg fälldes och tömdes. De lämnade innandömet där i skogen och fraktade hem älgen. Hundarna var helt galna och slet i älgens päls. Konstigt nog så kändes det inte onaturligt alls. Kan låta så när man berättar men när man väl stod där så var det helt rätt.

Min pappa är en riktigt jägare. Ni kan ju tänka er minen jag fick av honom när jag bestämt mig för att bli vegan. Oj, oj besvikelsen var total. Det är knappt så man vågar prata om det i vår familj ;D Det kan liknas vid att svära i kyrkan. Pappa försökte hela den sommaren att omvända mig. Han erbjöd sig att grilla en hamburgare till mig och han lovade även att inte tala om för någon att jag ätit den. Han sa så av sin godhet. Han var desperat och visste inte vad han skulle ta sig till, tänk om de på jobbet fick veta eller ännu värre. Farbröderna i jaktlaget. Hoho, de skulle aldrig sluta reta honom. Det är tur för mig att min pappa har min mamma, det gjorde att han till slut kunde acceptera faktumet att hans yngsta dotter gjort någonting så hemskt som att sluta äta kött. Han accepterade mitt påhitt men fortsatte att hoppas på att jag skulle hitta tillbaka till den värld där man äter kött till lunch och middag, varje dag.

Min pappa är den bästa pappa man kan önska sig och det bästa av allt med honom är att han är en riktig Norrbottning, ut i fingerspetsarna. Vi skojar med honom men han liksom bjuder på det.