Varje dag när jag tar ut Dorado så är jag orolig för att han ska vara halt. Jag tittar och känner efter så intensivt att jag nästan skapar en hälta som inte finns. Det är som att jag inte riktigt vågar lita på att han kommer att klara sig. Att han kommer att hållas frisk.

Jag hade ut honom på töm igår. Hade dragit fram ett antal bommar som jag lät honom kliva över. Det var svårt för honom. Han snubblade, klev rakt på och sparkade undan bommarna. Blir så otroligt deprimerad över att han inte verkar ha de minsta koll på avstånd eller att kunna förstå att han måste lyfta ordentlig för att inte träffa bommarna. Jag lät honom trampa på. Lade ut en galoppbom på ena volten. Lade även ut cavaletti med tre bommar längs ena långsidan. Drev på honom ordentligt och smackade på för att få honom att reagera. Det gjorde honom otroligt överilad och bommarna bara flög. Han frustade och kastade sig över alla bommarna. När jag plötsligt blev förbannad, tog in honom och visade hårdhandskarna så samlade han sig och slutade vara som ett fjuster. Han lyssnade ordentligt och mitt vad det var så kunde han gå över bommarna helt utan problem. Superkul.

Intalade mig själv att han skulle vara halt idag eftersom jag pressade honom så mycket igår så jag vågade inte rida. Tog ut honom på töm idag igen. Han såg fin ut. Tränade lite ökningar och han höll sig på mattan. Lät honom även galoppera lite. Han vågade sträcka ut bakbenen ordentligt. Kändes skönt.

Var ut tidigt till stallet idag, hör inte till vanligheterna. Huvudvärken dunkade och jag var färdig tidigt. Bestämde mig för att ta en cykeltur till en kollega. Där plockade jag äpplen, päron och plommon. Härligt med färsk frukt hemma. Tuggar nu på ett saftigt och helt underbart päron samtidigt som jag bloggar och kollar på Idol. Nu ska jag hoppa in i duschen, det är skolfoto i morgon. Ogillar skolfoto.