Nu är det redan lördag igen. Den här veckan har bara susat förbi. Nemo ligger ännu och sover, tänkte att vi skulle ta en morgonpromenad men han verkar inte så pigg på det så jag bloggar lite medan jag väntar.

Jag har inte ridit på två dagar, har låtit Dorado vila och hittat på lite andra saker som att fika på Ikea och fylla på kylskåpet med mat. Det är ofta så att kvällarna inte riktigt räcker till. Kommer ofta hem sent från jobbet och när jag väl är klar med stallet så är det nästan läggdax. Nu i helgen kommer jag att ägna mig åt att städa, tvätta, gå på stan, åka till storasyster för att käka middag och så tänker jag rida förstås.

När jag kom ut igår var jag sen. Slutade sent och åkte förbi Milla för att hämta Nemo. Alla hästar var inne utom Dorado. Han syntes inte till. Jag mockade och skyndade mig sedan ut för att hämta honom. Han var längst bort i hagen, tror han var och kollade ifall grannens hästar var ute. När jag ropade på honom så gnäggade han och kom springandes genom skogen. Hörde hela vägen hur han snubblade fram över stock och sten. Stod där och höll tummarna för att han skulle komma fram helskinnad. Dorado brukar aldrig springa till grinden och han gnäggar nästan aldrig heller så han måste känt sig en aning övergiven. Det högg till i hjärtat på en blödig matte. När jag flyttade till det här stallet så sas det att man får ta in hästen själv på eftermiddagen men att man lämnar aldrig någon häst ensam ute. Jag har följt detta. Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna en häst ute när resten av flocken går in. Dorado kan vara ute själv, han varken springer eller skriker. Han bara står där och väntar. Trots att han gör det så tycker inte jag att han ska måsta göra det. Han går inte i samma hage som de andra så det är enkelt att lämna honom. Han får aldrig komma in om inte jag är där. Det tycker jag är tasktigt. Jag brukar ibland tänka på de andra hästarna och fundera på hur de skulle reagera om de lämnades ensamma kvar när alla de andra går in. Blir då stolt över Dorado samtidigt som jag känner att han förtjänar att bli behandlad precis som alla de andra.