Nu är det redan lördag igen. Den här veckan har bara susat förbi. Nemo ligger ännu och sover, tänkte att vi skulle ta en morgonpromenad men han verkar inte så pigg på det så jag bloggar lite medan jag väntar.

Jag har inte ridit på två dagar, har låtit Dorado vila och hittat på lite andra saker som att fika på Ikea och fylla på kylskåpet med mat. Det är ofta så att kvällarna inte riktigt räcker till. Kommer ofta hem sent från jobbet och när jag väl är klar med stallet så är det nästan läggdax. Nu i helgen kommer jag att ägna mig åt att städa, tvätta, gå på stan, åka till storasyster för att käka middag och så tänker jag rida förstås.

När jag kom ut igår var jag sen. Slutade sent och åkte förbi Milla för att hämta Nemo. Alla hästar var inne utom Dorado. Han syntes inte till. Jag mockade och skyndade mig sedan ut för att hämta honom. Han var längst bort i hagen, tror han var och kollade ifall grannens hästar var ute. När jag ropade på honom så gnäggade han och kom springandes genom skogen. Hörde hela vägen hur han snubblade fram över stock och sten. Stod där och höll tummarna för att han skulle komma fram helskinnad. Dorado brukar aldrig springa till grinden och han gnäggar nästan aldrig heller så han måste känt sig en aning övergiven. Det högg till i hjärtat på en blödig matte. När jag flyttade till det här stallet så sas det att man får ta in hästen själv på eftermiddagen men att man lämnar aldrig någon häst ensam ute. Jag har följt detta. Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna en häst ute när resten av flocken går in. Dorado kan vara ute själv, han varken springer eller skriker. Han bara står där och väntar. Trots att han gör det så tycker inte jag att han ska måsta göra det. Han går inte i samma hage som de andra så det är enkelt att lämna honom. Han får aldrig komma in om inte jag är där. Det tycker jag är tasktigt. Jag brukar ibland tänka på de andra hästarna och fundera på hur de skulle reagera om de lämnades ensamma kvar när alla de andra går in. Blir då stolt över Dorado samtidigt som jag känner att han förtjänar att bli behandlad precis som alla de andra.

 

Ann-Britt

27 september 2010 12:33

Håller med dig. Man lämnar inte en häst ensam ute.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

jossan

28 september 2010 21:06

jag hade varit tokig....byta stall?
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...