Tog ut Dorado på en uteritt i morse. Vi skrittade vägen genom skogen och svängde av mot ängarna i Hjölmesta. Det var kalla vindar som ven runt oss. Hade tagit på Dorado det röda skrittäcket. Det kändes inte som att det hjälpte så mycket eftersom det är i fleece. Vinden gick rakt genom. Jag lät honom sträcka ut i galopp längs ena långsidan på ängen. Han var så lycklig! Riktigt kände hästen arbeta under mig och han frustade av glädje. Tog in honom i trav och vi travade resten av biten. Vi skrittade hem. Stretchade och släppte sedan ut honom i hagen. Han tuggade i sig de paradisäpplen som ramlat från äppelträdet i hagen bredvid. Han verkade så nöjd med tillvaron.

När jag var i stallet ringde mamma. Min mamma är den bästa mamma man kan tänka sig. Hon har alltid varit den som ordnar allting runt ikring mina hästar. När jag tävlade så ordnade mamma alltid allt, jag tog bara hand om hästen. Hon hjälpte till på alla helgjourer och var alltid med på läktaren när jag red mina träningar. Nu måste jag försöka fixa allt själv. Det bästa med mamma är att hon fortfarande, trots att hon bor 100 mil från mig försöker att hjälpa till på bästa sätt. När hon ringde idag så höll hon på att titta på vintertäcken till Dorado. Dorado är så väldigt frusen av sig. Hon hade hittat ett Amigo med hals och 300 grams fyllning. Hon hade tänkt beställa det täcket till min älskade Dorado. Blir man inte bara alldeles underbart glad då? Att mamma vill köpa något till min vän. Det är bara min mamma som kan göra mig så glad. Hon vet alltid precis vad jag skulle vilja ha, utan att ens egentligen fråga mig.