Sitter på bussen och läser lektyr för sådana blåbärsryttare som jag själv. Blir så glad när jag mitt i tidningen hittar ett reportage om min idol sedan 26 år tillbaka. Pratar självklart om Ulla Håkansson. Jag har alltid drömt om att träffa Ulla och att få rida för henne. Det är en plantertant med sunda värderingar.

Nemo sover. Han är helt slut av all den uppmärksamhet som han alltid lyckas få på Arlanda. Alla vill titta och klappa på den lilla hunden i väskan. Jag brukar låta honom åka bagagevagn. Det är enklast så, för både mig och Nemo :)

Men det känns som att den är minst lunch. Sitter på min plats, snart drar de igång motorerna och vi lyfter.

Hej då Norrbotten! Vi ses snart igen!

Sitter i bilen på väg till Luleå. Flyget går strax efter åtta. Försöker att uppdatera bloggläsning och FB. Går lite si och så eftersom min internetuppkoppling inte är riktigt med.

Det känns tråkigt att åka, dagarna har gått så fort. Samtidigt ska det bli skönt att krama om älskade Cielo. Undra om han skulle trivas i de norrländska skogarna? Ska fråga honom i alla fall. Vad Nemo tycker vet jag redan. Aldrig i livet säger han! Men i vår familj går vi efter vikt när det kommer till beslut. Det är de två som väger mest som har mest att säga till om. Nemo väger minst men har dyraste kilopriset. Det räknas inte.

Vad roligt att Paulo får lite uppmärksamhet. Det förtjänar han :) Hovslagarartikeln blir jag lite fundersam över. Den måste vara skriven för att upplysa, för det kan inte vara någon direkt nyhet :0) Jag är otroligt petig med hovarna och väljer hovslagare med omsorg.

Det har varit underbart att bo på landet. Lugnt, tyst och massor med hundmys. Precis så som det ska vara!