"Ska vi lägga upp tråden och släppa ut pojkarna på ängen så de får springa lite". Det var nog det smartaste Henrik sagt på hela påsken. Han vet precis hur han ska värma mitt hjärta. Blir så glad när han visar sin kärlek till mig genom hästarna. Här kommer i alla fall bilder från dagen med två lyckliga pojkar.

I går när Isak vaknade kom han direkt fram till mig och sa: "Ska vi köra Cielo nu"? Hade lovat dagen innan. Klev upp, hämtade in pojkarna och selade på Cielo. Han trampade snällt iväg med vagnen och Isak bakom sig. Snällare häst än Cielo får man leta efter. Han älskar verkligen all uppmärksamhet. Jag hoppas, hoppas att han utvecklas så som jag önskat sedan första gången jag lade ögonen på den taniga lilla fölungen. Cielo är och kommer alltid att vara min förstahäst. Det är Cielo som jag tänker tävla och jag hoppas att han kan tänka sig att göra lite piff och puff, inte bara springa racersnabbt med vagnen och hoppa hinder i ett hejdundrande tempo. Vet att Cielo skulle passa bäst när det är fart och fläkt men det gäller bara att få honom att förstå att den energi som han har kan omvandlas till fantastiska rörelser, det gäller bara för oss båda att ha tålamod. Vilket inte är vår starka sida. Cielo är verkligen en kopia av mig, fast i hästformat.

En tråkig sak i går vad att Emme åkte hem. Usch, saknar henne redan. Älskade lilla unge. Vinkade av henne på Kallax och ville så gärna hänga på "hem" till Västerås. Men mitt liv är här och jag vet ju att jag har det bäst här, på min hästgård med Henrik och pojkarna.