Jo, så kallade vi Henrik i går. Vi klev ur båten halv elva på kvällen. Jisses vad vi fiskat. Vi hade inte riktigt koll och hade visst varit borta rätt många timmar. Men tiden går fort när man har roligt och roligt det hade vi. Jag hann bara sänka ner draget så satt första fisken på. Efter det började vi dra upp fisk efter fisk. Det var helt galet. Fick några riktigt fina matfiskar. 

[Bild]

Att Emme inte ledsnade var helt otroligt. Då kanske ni förstår hur mycket det nappade. Var hela tiden någon som hade fisk på kroken.

När vi äntligen kom i land så tvättade vi ur båten och begav oss till bilen. Där möttes vi av Henrik samt hans mamma och pappa. Vår pappa hade ringt honom för han hade försökt få tag på oss och kolla så det inte hänt något. Men eftersom alla vi har abonnemanget tre på våra telefoner så hade vi noll mottagning. När vi satt på sjön hörde vi en fyrhjuling som körde efter vägen. Vi skrattade för oss själva och skämtade att vi kanske måste åka i land innan sjöräddningen eller Henrik kommer för att kolla vart vi tagit vägen. Men det nappade fortfarande så vi satt lugnt kvar ett tag till. Blev några timmar. När vi kom till bilen så fick Emme fick syn på Henrik och ropade:
-Titta Nina, nu kommer sjöräddningen Hendrik. Han har nog saknat oss.