Det är lite min grej...verkar det som. Vi drog iväg ut på sjön i förrgår. Var ute från 21.30-23.15 Med oss hem hade vi sju riktigt stora abborrar. Det var dock inte min förtjänst. Fick typ två. Jag provade att fiska på lite nya sätt. I säkert 20 minuter använde jag mig enbart av ett blänke, ingen krok. Att fiska med krok är bara för fegisar. Att jag däremot inte fattade att fisken som nappade tagit den med sig kroken tycker jag inte alls verkar konstigt.

Min andra blunder var när jag skulle släppa ner linan efter att Henrik fixat en ny krok. Linan nådde aldrig till botten. Helskumt. När jag efter ett tag reagerade på att det måste vara väldigt djupt här och började fixa med mitt spö i hopp om att få en förklaring till det plötsliga djupet så kände jag att någon drog i min lina. Hade inte ens hunnit sänka draget så hade någon nappat. Vevade för kung och fosterland. Lyckades få den starka och ock så stora fisken fast i repet till ankaret. Suck. Henrik fixade och vips så var fisken på plats i båten.

När vi sedan skulle hem så började jag att dra upp ankaret. Jag drog och drog men inget hände. Jag hade fått "bottennapp"! Jag tittade på Henrik och konstaterade bara att jag måste ringa pappa, han får komma och hjälpa. Henrik skrattade försiktigt och frågade vad jag tänkt att han ska göra? Hoppa i och lirka loss det? Hur skulle jag veta? Tur att Henrik var med för han fixade loss ankaret.

[Bild]