Hästar är hårda-människor mjuka. Dålig kombo. Eller kanske inte, förrän då hästen bestämmer sig för att plöja ner människan i marken.

Ligger här, känner mig mörbultad. Hade ett så himla bra pass med Libero idag. Longerade. Jag bara stod där och han lyssnade på minsta lilla kommando. Han galopperade lugnt och fint. Jag bara stod där och kände mig så stolt. Tänkte tillbaka på förra sommaren då han precis kom runt på volten i lina. Sprang som en galning. Nu är det helt otrolig skillnad.

När vi var färdiga så tog jag med honom till vattnet för att ta bort svetten. På väg dit så blev han rädd för någonting och sprang rätt över mig. Jag for i backen med en jäkla smäll och longerlinan trasslade sig fast i handen. Jag släpades bakom honom. När han äntligen stannade så kände jag en intensiv smärta i min vänstra arm. Båda knäna och ena armbågen var skrapad. Glasögonen låg där jag landade när jag for i backen. Jag reste mig upp, stönade lite, skrapade bort grus och lera. Svor lite, ojjade mig över smärtan i ena armbågen. Tog fast hästen och rengjorde honom. Tvättade sedan bort leran från händerna. Långa rivsår på insidan av handflatan, ni vet så där som man fick när man ramlade med cykeln när man var liten. Svider som attans.

Släppte ut hästen. Vi åkte hem, Hugo och jag. Somnade halv ett och vaknade klockan fyra. Helt skum i kroppen och armen gjorde verkligen svinont. Lyfte med möda upp Hugo och bestämde mig för att åka till akuten. Ska på röntgen i morgon, kl.7.30 Sedan tillbaka till akuten för svar på plåtarna. De tror att jag behöver gipsas men jag talade om för dem att jag aldrig brutit någonting så det är ingen fara denna gång heller. Är nog bara mjukdelarna som fått sig en ordentlig törn. Var trots allt en jävla smäll.