Hugo hade en toppendag på förskolan. Han var utan mamman hela dagen. Oj, vad det kändes i hjärtat att lämna ifrån honom men jag litar på pedagogerna och de bevisade och överbevisade att de tar hand om mitt barn mer än väl. Han hade ätit, lekt, varit med på sångstund och sov fortfarande när jag kom. Min lilla Kotte. Världens mest underbara kille, om du frågar mig alltså.

Strax efter fem fick jag veta att pappan inte skulle komma. Jag hade planerat att fixa med hästarna då Hugo somnat och men ställa in mina planer. Fyllde vattendunkarna och åkte iväg för att göra det jag måste. Lyfte ut dunkarna ur bilen, tog fram myggmedlet och plötsligt flippade Libero. Han vågade inte nära mig. Kastade sig iväg och vips så flög han över staketet! Jag kämpade och slet och när jag jagat efter honom i nästan en timme så dök min granne upp som räddaren i nöden. Fick in honom i hagen. Jaja, båda hästarna blev motionerade och Hugo hade hunnit somna. Raka vägen hem, matade och gjorde Hugo redo för sängen. Resten av kvällen satt jag helt apatisk. Skittrött. Bäddade ner mig vid nio och vi har sovit till sju i morse!

Klockan åtta mötte pappa upp mig hos hästarna. Han passade på att ta sin morgonpromenad och knuffade barnvagnen medan jag byggde ny hage. Glada pojkar fick nytt bete. Bästa pappa! Hur skulle jag klara mig utan mina föräldrar? De ställer alltid upp. När Hugo sov nu på eftermiddagen så passade jag på att måla stalldörrarna. Hann tyvärr inte klart men det är en dag i morgon också. I kväll ska jag spåna Liberos box och i morgon ska jag fylla pellets till Cielo. Skönt att stallet är tvättat och redo inför vintern. Ska hämta hem pojkarna denna vecka. Hovis kommer. Passar bra då Cielo har en sko som glappar på ena bakfoten. Min hovis har en förmåga att veta att jag tänkt ringa och hinner alltid före.