Vi har varit och hälsat på familjens nya tillskott. En alldeles underbar liten chihuahua. Hon kommer att flytta till oss om några dagar. Har letat med ljus och lykta efter en liten vovve som inte är valp och som dessutom kan omplaceras till en familj som har barn. Plötsligt så fanns hon där! Hon är tre år och kommer från en kennel inte så långt ifrån oss. Känns skönt att få träffa hunden innan. Hon var supergo, hon och Hugo klickade direkt. Känns väldigt bra. Nu kan Kajsa Persson få lite avlastning från koppelpromenaderna ;-) Hon drar nog en lättnadens suck ;-D

Jag har letat ett tag nu. Försöker få tag på en omplaceringshund eftersom jag inte känner att jag direkt vill ha en valp. Men det kanske slutar där i alla fall. Det är svårt att få en omplaceringshund eftersom jag har lilla Hugo. De vill sällan placera dem i hem som har små barn. Hugo verkar dock vara ett speciellt barn. Han har aldrig varit dum med hundarna, hästarna eller kaninerna. Han stryker så försiktigt och drar aldrig ens i kopplet. Säger "Kom hund (häst, Kajsa), kom". Jag har nog Cielo att tacka för att han ställde ner skåpet direkt när Hugo var liten och gjorde sin första tokighet. Stack in fingret i näsan på honom, upprepade gånger. Lyssnade inte när jag sa till. Då löste Cielo det med att bita honom i fingret. Har aldrig varit dum med ett djur sedan dess. Cielo kan man lita på! :-)

Vi fortsätter vårt sökande och hoppas på att få napp.

Svettigt, varmt och bromsar. Men ändå: Att rida är livet! Jag bara älskar att få hoppa upp. Häst är helt enkelt bäst! Cielo är verkligen en klippa. Jag brukar inte ens longera honom innan. Hoppar bara på och rider iväg. Det är rätt häftigt. Libero har lite mer fart i fötterna så han måste man longera innan. Idag hade jag dock glömt longerlinan. Hade klätt på honom nästan helt klart när jag insåg mitt misstag. Jäkla skit. Han fick en promenad, att gå efter vägen är ruskigt spännande om du heter Libero.

Jag har städat bagaget i bilen. Har köpt en sådan där bagagematta. Hade en sådan i Mavericken, den är verkligen toppen. Jag passade då på att städa ur bilen. Tog piasavakvasten. Den tog hästhår och allt annat. Perfekt! Så ett tips från mig. Sluta dammsug, tar ju hela dagen. Jag vill slå ett slag för piasavakvasten! Den vet hur jobbet ska göras. Har nu packat bilen. Älskar Mondeon! Känns inte lika robust och tålig som Mavericken men ack så praktisk. Nu går alla prylarna som behövs för att rida två hästar in, utan att jag måste stapla på höjden! Love it! Har seriöst funderat på en sådan sadelvagn från Hööks, den borde passa tiptop.

Allt som saknas nu är att barnvakterna ska anlända ;-)

Sitter och käkar frukost. Tittar ut på regnet som öser ner utanför fönstret. Borde vara relativt myggfritt idag. Junior leker i vardagsrummet. Tittade in där nyss, ser ut som att en bomb slagit ner och efter det har en virvelvind dragit fram. Jaja, vad är en bal på slottet. Släpper de tankarna. Tittar ner i min inspiration. Bläddrar, byter högtidligt blad. Känns väldigt spännande. Kanske skulle våga mig på någonting nytt.

Nu börjar det bli hög tid att inta sängen. Har miljoner saker kvar att göra, men nu orkar jag inte mer. Bestämmer mig för att tänka på refrängen.

Idag har varit en riktigt bra dag. Började med spöregn i morse. Sedan klarnade det upp och solen stod högt på himlen. Underbart. Kastade in sadeln och barnet i bilen och styrde iväg till hästarna. Fick inte fast Libero. Han hade rullat sig. Såg ut som sju svåra nödår. Döden. Cielo kom snällt med mig. Sadlade på medan junioren hoppade runt. Sprudlande glad, för han skulle få rida idag också. Vi kryssade fram mellan vattenpölarna men fick oss en ordentlig promenad. Han pratade, skrattade och var så himla nöjd. Cielo trampade lugnt på. Så stolt över hur bra han börjar bli på att bära Hugo. Han fick gång på gång höra hur fin han är, hur snäll han är och hur toppen han är. Hugo sparade inte på krutet denna dag. Han smackade, sa bra och gungade lite i sadeln så att hästen inte skulle stanna. Flera gånger frågade jag om vi ska gå tillbaka. Fick ett bestämt "nej" varje gång. Han ville jida. När vi äntligen var färdiga så var hästen helt svettig från värmen och jag med för den delen. Cielo fick godis efter godis och Hugo tackade så mycket för att han fått åka. Hela vägen hem pratade han inte om annat än sin fina häst.

När vi kom hem mulnade det snabbt på och åskan började mullra. Hugo lekte med sitt lego och jag passade på att fixa lite med hans babyalbum. Två år senare :-) Jaja, bättre sent än aldrig.

Hugo har investerat i en westernsadel som han kan åka runt i på sina hästar. Jag funderar dock på hur man går tillväga för att böja till fendrarna? Någon som kan ge mig tips?

När jag lämnade Hugos pappa så gjorde jag det av många anledningar men de största av dem var att få behålla min gård och mina hästar. Även om jag stundtals är så trött att jag knappt orkar mocka så är det hästarna som håller mig ovanför ytan. Att vara ensamstående på heltid med en gård och två hästar är inte alltid en idyll. Det kommer tunga dagar, fruktansvärt tunga dagar. Dagar då jag slås av hur lite tid jag har över till det som betyder så mycket för mig. Sommaren och den långa semestern är då en gåva. Jag släpper ut hästarna på bete, kommer undan mockning och övrigt stallpyssel. Ändå räcker tiden inte alltid riktigt till. Varje dag måste planeras, in i minsta detalj. Ibland kan jag bli så förbannat less på att planera. Men ändå kämpar jag på, jag kämpar för att kunna behålla de två som gör mitt hjärta helt. Libero behöver bara lyfta huvudet från gräset och Cielo när han trycker sin mule i mitt hår. Jag kämpar och sliter för när allt kommer omkring så vet jag vad jag kämpar för. En dag ska jag också kunna träna, åka bort och bara njuta av mina hästar. Mina vackra hästar. Bitter, nja kanske ibland. Men mest är jag nog bara lycklig. Lycklig över att jag fick behålla det som faktiskt är värt någonting i livet. Att rida varje dag har jag gjort i stort sett hela livet.

Läste en artikel i går om en tjej som avvecklat sin uppfödning av hästar eftersom hon "hamnade" i småbarnslivet. Det innebar att hon inte hann med. Jag förstod vad hon gått igenom. Att borsta hästen är en lyx. Svabba av lite snabbt, på med grejorna och ut. Att longera är guld, speciellt de dagar man bara tar på en kapson. Det är snabbt, effektivt och innebär extra lång motion för hästen, alternativt att man faktiskt hinner med TVÅ samma dag.

Mitt inlägg skulle kunna bli precis hur långt som helst, det skulle behöva bli det. För min skull, för att jag skulle få se hur bra det egentligen går. Hur bra jag löst allt, att jag är en jäkel på att planera och strukturera. Hur snabb jag är i tanken och framför allt hur flexibel och positiv jag egentligen är. Den hjälp jag får från mina föräldrar är ovärderlig. Helt otroligt hur de egentligen ställer upp för mig. För allt jag vill är ju egentligen bara att få rida, om inte annat, någon gång då och då. Även om mitt inlägg blev lika surt som regnet som öser ner utanför fönstret så hoppas jag att du orkade läsa till slutet.