Usch, har ångest. Jag älskar mitt jobb men jag känner att jag är orolig. Så där så det nästan hör ont i magen. Är rädd för att jag inte ska få ihop min tillvaro. Att jag inte ens ska hinna hem innan det är dags för Hugo att sova.

Idag kände jag mig så fruktansvärt frustrerad. Hugo ville inte somna och vi ska upp tidigt. När klockan blev halv nio hade han äntligen somnat, två timmar försent. Jag drog då på mig träningskläder. Kan inte lämna gården men jag brukar köra intervaller i backen och göra jämfotahopp mellan järnvägsslipersen. Det är skönt att låta hjärtat pumpa och känna eftersvettningarna.

Ibland när jag glider runt och spanar på diverse events på FB så känner jag mig som en äkta läktarryttare. Ni vet, en sådan som kan och vet allt... så länge man sitter på läktaren. När man själv ska hoppa upp och göra samma sak så visar det sig plötsligt att man inte alls är det OS-material som man kände sig som när man tittade på bilder och filmer på nätet.

Jag har överseende med det mesta men det finns vissa saker jag verkligen inte kan med och det är följande:

-Kraftigt överviktiga hästar. Då måste man själv tänka till. Jag har själv suttit där och då var problemet för mycket mat och för lite/felaktig motion. Men är det en sak jag verkligen inte kan med så är det feta hästar. Nu menar jag inte de som går upp lite under betet, för det gör alla hästar. Jag menar de som är feta året runt. Man ser fettet på mankammen och runt svansroten. Hela hästen ser ut som en köttbulle, den är liksom jämnfet. Dag ut och dag in får hästen gå med detta, utan att någon tar tag i det! Usch och fy. Öppna ögonen och kan du inte se, väg hästen. Banta hästen om den är överviktig. Lägg om motionen. Gör vad som helst. Den går sönder annars!

-Människor som håller stram stångtygel men bridongtygeln hänger och flaxar. Det ger mig rysningar. Samma gäller de som rider med glappande tyglar, både stång- och bridongtygeln hänger. Vad är syftet med det?

-Undertempo. De som såsar på i någon sorts tempo som är mitt mellan skritt och trav. Hästen har oftast ett kraftigt framåtlut. Nej, den jobbar inte med bakbenen, den har all vikt framtill. Ryttaren håller oftast inte skänkeln mot hästen, utan håller den liksom ifrån. Det ser jätteroligt ut när benen pekar rätt ut från hästen. Så viss humor är det. Ser dock inte så skönt ut. Lägg skänkeln mot, jobba ihop hästen från dennes normaltempo. Då har bakbenen också fått chansen att komma igång. Det är trevligt att se bilder på hästar som jobbar med hela kroppen.

Jag har säkert trampat en och annan hästägare/ryttare på foten. Men jaja, det får jag ta.

Tänkte sätta upp skyltar vid vägen för att uppmärksamma bilisterna, eller varna :-D Har skissat på lite olika alternativ. Tror jag kommer att fixa någonting som kommer se ut ungefär så här:

I går fixade jag lite i stallet. Har målat den vägg som vissa av mina hästar ätit på...massor. Det var tråkigt men fint blev det! Nu är det bara resten kvar. Ja, och så själva tvättandet.

I morse åkte vi iväg med Mondeon till verkstan. Där fick han nya däck. Han verkade väldigt nöjd. Nu på kvällen fick han sitt första bad efter att han flyttade hit :-D Kändes liksom på tiden. Ska även dammsuga någon dag. Tog det värsta dammet med en våtservett för några dagar sedan. Blev som ny! Hugo somnade i bilen när vi åkte hem. Lyfte över honom i vagnen och skyndade mig ner i källaren. Röjde och kastade massor med skit. Det behövdes verkligen. Nu ska jag bara tvätta alla stallkläder!

När vi ätit en sen lunch åkte vi iväg till hästarna. Hade bestämt oss för att bygga upp en löshoppningsbana till Cielo. Hugo ville rida men blåsten gjorde till och med coola lilla C lite på tårna, så när jag förklarat så nöjde han sig med att han får rida någon annan dag. Hugo var så nöjd när han fick vara med och bygga banan och staketet. När vi hämtade hästen placerade jag barnet på insidan av ringen. Det tyckte han var toppen eftersom jag sa att han har den viktigaste uppgiften, att ge godiset. Han fick dessutom ha på sig hjälmen, det tycker han är tufft.
-Hugo cool :-)

Cielo hoppade och var superglad. Plötsligt hoppade han dock över både staketet och diket i ett enda hopp. Jag bara stod där och fattade noll. Cielo också. Han tittade ut över ängen och fattade nog inte riktigt vart hindren tog vägen :-D Hugo var dock snabb och ropade att han får godis. Då hoppade han tillbaka igen. Han fick sitt godis och sedan var det färdighoppat! Tackade Hugo för den snabba insatsen eftersom jag själv bara stod helt fastfrusen. Livrädd för att hästen skulle sticka iväg.

När Hugo somnat på kvällen bestämde jag mig för att gå ut för att göra ännu en insats med ogräset som snart tagit över hela gruset på gårdsplanen. Kajsa kom också och hjälpte till. Jag trodde dock att det var Freja men när jag vände mig om såg jag att hon höll på att gräva lite längre bort. Här är verkligen snurriga familjen. Lät Kajsa hoppa med oss lite och när vi skulle gå in tog jag fast henne och satte tillbaka henne i buren. Där låg det maskrosblad och rabarber. Då slog det mig att det nog var "någon" som glömt att stänga dörren efter att han matat sin kanin.

Känner mig ännu så glad i kroppen. Fina Johanna bestämde sig för att droppa in på besök när hon ändå passerade. Hela vägen från Uppsala till lilla Lappträsk. Känns som att jag saknar henne redan.

Dagens inte lika bra var nog att jag råkade köra över Hugos favorittraktor när vi skulle iväg till hästarna efter att vi ätit middag. Han har inte pratat om annat på hela kvällen. Ojojojojojoj. Långa haranger. I morgon tänker han rida. Jag tänkte att vi skulle löshoppa lilla C. Men vi hinner säkert med både ock.

Idag bestämde vi oss för att åka på tur. Vi styrde Mondeon mot Kukkolaforsen. Där var så spännande. Oj, så mycket vatten!

Vi åkte in till Haparanda. Där köpte vi ett vattenbord och båtar. Sedan handlade vi mat och käkade på Max. Hugo hoppade i hoppborgen tills benen inte orkade mer :-) Han somnade i bilen på väg hem och sover fortfarande. Det är tufft schema att vara med mamma på tur.

Oj, vilken dag det blev för Hugo i söndags! Lyckan var total! Tänk dig att bara älska traktorer och få chansen att provsitta den ena efter den andra. Tänk att få vara med farbrorn när han startar flera olika traktorer så man får lyssna hur de låter. Ja, det var mycket att ta in för en liten pojke. På kvällen var det inte svårt att somna. Han pratade om traktorerna och vattnet i Kamlungeforsen tills han somnade. Då var det verkligen som att bara trycka på off.