"Man saknar inte kossan förrän båset står tomt" eller någonting liknande. Jag har senaste tiden saknat Dorado så fruktansvärt. Jag känner mig riktigt ensam i dag. En känsla som är relativt ovanlig för mig. Den gör mig nästan lite ledsen och nedstämd. Jag har Dorados sista dag alldeles för färskt i minnet. Kan fortfarande komma ihåg hur Dorados lädergrimma kändes i handen när jag tog av honom den. Hur den liksom fastnade i manen. Jag kommer ihåg hur jag drog händerna genom hans man och strök honom över halsen medan han tuggade sin betfor. Han var så nöjd och jag försökte att inte gråta. Jag vet inte om jag vill vara hästlös. Jag vill ha en mule att stryka på. En man att trycka in min näsa i och bara dra in den bekanta doften. Samtidigt så vill jag inte ha någon häst. Mina hästar bara dör. Jag skulle aldrig sälja en häst till mig.

Jag har under en lång tid tänkt tatuera in Dorados porträtt på min högra axel. Jag pratade med en kompis om detta för någon vecka sedan. Han sa så många kloka saker till mig och ville att jag skulle tänka om angående min tatuering. Hur jag egentligen ville ha den. Han tyckte att jag skulle välja någonting som symboliserar Dorado i stället för att göra ett rent porträtt. Det skulle bli mer personligt på något sätt. Jag har funderat på hur jag ska få ihop detta. Plötsligt en dag så vaknade jag med en bild i huvudet. Det var denna:

Vet tyvärr inte när den kommer att bli färdig. Jag bara suddar och gör om hela tiden. Blir liksom aldrig klar med mitt första utkast. Jag tror att det är denna bild som gjort mig så nedstämd idag. Jag vill att den ska bli så perfekt men jag är rädd för att jag inte riktigt är rätt person för att förmedla den. Har dock bestämt mig för att göra den klart och sedan se vad jag kan lyckas få fram.

Jag kontaktade en annan vän idag. Skickade bara ett mess eftersom jag inte är den som kryper till korset och erkänner att jag är ledsen i första taget. Jag förklarade att jag känner mig ledsen och fick ett snabbt svar. Han är så klok och sa så bra saker till mig. Det kändes genast bättre och nu ser jag fram emot morgondagen. Ska till Ida och fixa mitt röda hår. Sedan ska jag minsann ta tag i skissen. Den ska ner på pappret och den ska bli precis så som jag tänkt mig att den ska bli även om det i slutändan inte blir en skiss till min framtida tatuering. Får nog ta hjälp av ett proffs med det.

 

Jimmy Hedberg

16 augusti 2011 01:52

Riktigt snygg bild det där, kan bli en mäkta fin tatuering.
Tänk på att ju mindre den är destu mindre detaljer för mycket detaljer och allt kommer att gå ihop efter några år :)

Ser bra ut :)

http://elwonar.bloggplatsen.se

 

Kryddan

16 augusti 2011 09:50

Det var en fin bild du har gjort Nina! Men jag tycker inte att du skall tatuera in den, det är bättre att du köper en ny häst istället. Alla dör, förr eller senare. Under den tiden som du har en häst, om det så bara är en vecka, kommer den hästen att ha ett bättre liv än vad den skulle ha på 20 år hos de flesta andra. Det är så man får se det. Tänk på jordens alla hästar som får slita och kämpa för att hjälpa till och försörja en fattig familj i ett land där de inte har någonting. Knappt foder till hästen ens. Så din häst skulle få ett bra liv Nina. Även du lever på lånad tid och du måste göra det bästa av det. Det står helt klart att du vill ha en ny häst, köp en och bli glad igen! Kram!

Nina

16 augusti 2011 11:34

Du är så snäll Kryddan! Tack för dina kloka ord :) kram!

 

Ann-Britt

17 augusti 2011 22:21

Jag tycker du kan sluta sudda för bilden är väldigt fin!

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Nina

18 augusti 2011 06:28

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...