"Man saknar inte kossan förrän båset står tomt" eller någonting liknande. Jag har senaste tiden saknat Dorado så fruktansvärt. Jag känner mig riktigt ensam i dag. En känsla som är relativt ovanlig för mig. Den gör mig nästan lite ledsen och nedstämd. Jag har Dorados sista dag alldeles för färskt i minnet. Kan fortfarande komma ihåg hur Dorados lädergrimma kändes i handen när jag tog av honom den. Hur den liksom fastnade i manen. Jag kommer ihåg hur jag drog händerna genom hans man och strök honom över halsen medan han tuggade sin betfor. Han var så nöjd och jag försökte att inte gråta. Jag vet inte om jag vill vara hästlös. Jag vill ha en mule att stryka på. En man att trycka in min näsa i och bara dra in den bekanta doften. Samtidigt så vill jag inte ha någon häst. Mina hästar bara dör. Jag skulle aldrig sälja en häst till mig.

Jag har under en lång tid tänkt tatuera in Dorados porträtt på min högra axel. Jag pratade med en kompis om detta för någon vecka sedan. Han sa så många kloka saker till mig och ville att jag skulle tänka om angående min tatuering. Hur jag egentligen ville ha den. Han tyckte att jag skulle välja någonting som symboliserar Dorado i stället för att göra ett rent porträtt. Det skulle bli mer personligt på något sätt. Jag har funderat på hur jag ska få ihop detta. Plötsligt en dag så vaknade jag med en bild i huvudet. Det var denna:

Vet tyvärr inte när den kommer att bli färdig. Jag bara suddar och gör om hela tiden. Blir liksom aldrig klar med mitt första utkast. Jag tror att det är denna bild som gjort mig så nedstämd idag. Jag vill att den ska bli så perfekt men jag är rädd för att jag inte riktigt är rätt person för att förmedla den. Har dock bestämt mig för att göra den klart och sedan se vad jag kan lyckas få fram.

Jag kontaktade en annan vän idag. Skickade bara ett mess eftersom jag inte är den som kryper till korset och erkänner att jag är ledsen i första taget. Jag förklarade att jag känner mig ledsen och fick ett snabbt svar. Han är så klok och sa så bra saker till mig. Det kändes genast bättre och nu ser jag fram emot morgondagen. Ska till Ida och fixa mitt röda hår. Sedan ska jag minsann ta tag i skissen. Den ska ner på pappret och den ska bli precis så som jag tänkt mig att den ska bli även om det i slutändan inte blir en skiss till min framtida tatuering. Får nog ta hjälp av ett proffs med det.