Det är skönt att bo på samma ställe där pojkarna är på bete. Jag har lite svårt för huset med sina forna invånare men det är ändå värt att sent på natten kunna gå ner till hagen. När jag i går gick genom hagen och ropade på pojkarna så svarade Libero. Han brukar ALDRIG säga någonting. Han kastade med sin långa man och tillsammans så kom de i full galopp ur dimman på ängen och mötte upp mig. De kelade och var bara så mysiga som de kan bli.

I morse tog jag med mig Nemo och gick för att säga god morgon. De kom och sprang över ängen även denna gång. När jag sedan skulle gå så lade sig Cielo ner och rullade i den grop som han grävt sig. När jag gått en bit vände jag mig om och förstod på en gång att någonting var fel. Han sparkade och fäktade med benen men tog sig inte upp. Jag kände hjärtat rusa. Skulle jag gå tillbaka och hjälpa honom upp eller hämta Henrik så han kunde hjälpa? Började springa tillbaka men när jag kom fram insåg jag att jag inte skulle lösa situationen själv. Han låg väldigt illa och hur jag än skulle dra honom så skulle risken att han kom åt mig med en hov vara för stor för att jag skulle våga bängla ensam. Sprang över ängen upp mot huset för att hämta Henrik. Såg hur Cielo bara låg där. Libero stod bredvid och knuffade på honom. På väg tillbaka ner till hagen så såg jag hur han en sista gång kastade sig i sidled och kom upp på fötter. Jag drog en lättnadens suck. Jag ogillar verkligen att han gör så här. Han rullar fast både inne och ute. Jag blir livrädd varje gång. Har inte blivit det förut men sedan jag såg honom ge upp när han rullade fast i boxen i våras så får jag så ont i bröstet när jag ser att han inte försöker ta sig loss fullt ut. Jag har en skräck för att förlora Cielo. Han är min ögonsten, min baby, min ersättning för Dorado. Jag skulle gråta blod om någonting tog honom ifrån mig. Min dröm och högsta önskan är att han blir kvar hos mig i evigheters evigheter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...