I går kom det ett inlägg på min FB. Det var en vän som uppmärksammat en gammal elev till mig i tidningen. Hon blev intervjuad och på frågan om vem som är hennes favoritlärare så fanns jag med. Det värmde mitt bröst. Jag blev glad, rörd och kände mig uppskattad. Jag kände mig glad som om man skulle vinna på lotto. Ungefär den glädjen. Jag tror att jag och Kalle från "Kalle och chokladfabriken" fick en gemensamhetsfaktor helt plötsligt. Glädjen i att få någonting man inte förväntat sig. Att någon uttrycker att det man gjort för dem betyder någonting. Det känns otroligt hedrande. Tack Michelle, du gjorde min dag.

http://vlt.se/narakara/veckans20aring/1.2706428-for-michelle-ar-framtiden-glasklar