I kväll är det sista träningen för mig och Libero. Det känns fruktansvärt tråkigt. Jag har längtat så och sett så mycket fram emot denna termin. Marias gamla gård är såld igen och denna gång är det en ridskola som ska drivas där. Det innebär att privatlektionerna får kliva åt sidan. 

I går kväll kände jag mig fruktansvärt knäckt men Henrik tröstade mig och försökte ge det ena förslaget efter det andra på hur jag ska kunna lösa situationen. Jag har alltid klarat mig själv, det är inte första hästen jag ridit in. Självklart är det första hästen jag ridit in som gravid men jag tänker inte låta mig avskräckas för att jag står utan tränare. Jag tänker köpa mig en vaquerasadel eller en westernsadel så jag sitter kvar när jag väl tagit mig upp. För nu tänker jag rida, med eller utan tränare och med eller utan ridhus. Har löst det förut och jag kommer att lösa det igen.